marithape carpe diem

Gick upp sju idag och ringde vc för en telefontid. Kvart i nio ringde dom och jag fick en tid till läkare halv två...såklart när mamma skulle vara på fotvården kl ett....när jag kom ner till henne var hon på toa och hade inte dett dugg bråttom pga att jag skrivit fel dag i hennes almanacka och hon bett en personal kolla vilken dag hon skulle dit....och detta trots att jag både fredagen och lördagen sagt åt henne att på måndag kommer jag kvart i ett och då ska du vara klar.....det är det värsta...det där att närminnet fungerar sämre i vissa situationer....ibland kommer hon ihåg allt och ibland ingenting. B var så snäll så hon skjutsade hem mamma i rullstolen när hon var klar så jag kunde åka till vc. 

En handläggare på FK ringde idag och sa att min sjukskrivning var godkänd....så jäkla skönt att slippa oroa sig för det...men han sa också att när det gäller knän så får man inte vara sjukskriven mer än 6 månader och då är operation och rehabilitering inräknade....så nu måste jag ringa ortopeden och försöka få en tid så snart som möjligt om jag ska hinna inom den tidsramen....men det ska jag fixa.....

Så jäkla trött i kväll och har svårt att hålla mig vaken, men det känns som en förkylning är på gång....killar i halsen och hostar....jäkla Erik som var här och smittade mig. Men jag har kokat en omgång ingefärashot och tagit en och ska ta en till innan jag lägger mig....en förkylning är det sista jag behöver just nu!

 

Jäkla konstiga drömmar hela tiden....en blandning av det som varit och som bara är dröm....flera nätter har jag drömt om Anette....inte Anette som hon var när hon dog, utan en Anette som på den tiden vi var systrarna P på tigerjakt....ja det finns en bok som heter så som Anette fick som 8-9 åring och som hon tyckte var vi.....så mycket roligt som vi har haft tillsammans, så många dråpliga historier som jag inte har nån att dela med...det är det som jag saknar, det som gör så innihelvete ont och den smärtan kommer aldrig att bli mindre.

Vaknade tidigt och gick upp och kolla vasaloppet en stund....men det blev för tråkigt för min rastlösa själ, så jag övergick till min Desperate housewives box säsong tre som jag hittade i hyllan igår....den som jag totalt glömt bort. Jag har ju ettan och tvåan, men att jag hade trean hade jag glömt....blev en hel dag på Wistweria Lane......över 8 timmar och då har jag ändå två dvd kvar....dom tar ca 4 timmar så kanske jag kan ta dom i morgon, men först måste jag ringa vc då sjukskrivningen går ut i morgon, men det gör mig så förvirrad då jag ska till företagsläkaren på onsdag....hade jag fått välja så hade jag fått varit frisk och inte mött den där jäkla väggen som gjorde så ont att dundra in i.....men det går framåt även om jag blir trött så mycket fortare än....och ljudkänslig....men det som känns viktigast just nu är att få till en operation så jag kan gå så långt jag vill och leka med barnbarnen.....allt annat är oväsentligt just nu.......

Vaknade av mig själv vid nio och gick upp och hoppade in i duschen....en hård surdegsmacka och en mugg te och jag var redo för dagen. Skalade potatisen, bäddade sängen och skurade toan innan det var dags att åka ner till mamma och möta upp Erik,Jenny och Lovi. Stannade till på ica för att köpa en dricka och träffade en vän som inte bor här längre....hon vet att jag inte mår sådär jättebra och frågade hur det var med ämnesomsättningen/sköldkörteln då hon tyckte att det jag drabbats av var liknande det hon har....fick en tankeställare där då hon påminde om att det är ärftligt och mamma har det, Anette hade det....moster Alva har det...alla tre kusinerna ( Alvas barn) har det....ska ta tag i det också....kanske det är det som spökat så länge....tröttheten, ont i leder, vikten som pendlar och som nu gått uppåt igen....när byxorna blir så jäkla trånga....jag äter inte mycket, ibland ingenting och ändå pekar vågen uppåt....jag har trott att det berott på mitt pendlande mellan anorexi, bulimi och hetsätning....men det kanske har en annan förklaring. men törs man ens nämna det för en läkare.....det enda jag vill just nu är att må bättre....att slippa ta sömntabletter för att kunna sova på natten....slippa vakna och känna sig som en zombie och vara så trött under dagen så man sover flera gånger...för att till natten behöva ta sömntabletter för att kunna sova hela natten....så jävla sjukt....en ond cirkel som är så innihelvete svår att ta sig ur.....

En mysig stund hos mamma blev det iaf då hon blev så glad att Erik,Jenny och Lovi kom....efter ett par timmar så for vi hem till mig och så kom Lisa,Rickard och John...och sen Lina Lucas och Charlie.....Kalops, potatis,ris,och sallad var vår middag idag....så jäkla gott....älskar att göra mat åt många....lite senare åt vi äppelpaj med vaniljsås till kaffet....en liten överraskning blev det också men den får jag ta lite senare.....älskar att ha mina fina ungar här och är så glad och tacksam att dom även har så fina sambor som jag älskar som mina egna barn. Kramar och pussar från dom små är också nåt som ger mig energi och livsglädje....vad gjorde jag utan alla dom jag älskar....vem vore jag utan dom.

Den där tröttheten...den där jäkla förlamande tröttheten...den är nog värst av allt. Vaknade vid niotiden och tänkte att jag kan ju faktiskt ligga en stund och lyssna på en podd och vakna till....ja jag hörde väl lite mer än hälften av podden sen vaknade jag och den var slut....det bara händer, jag märker inte ens att jag blir trött utan bara somnar .

Fick ett sms från apoteket att mammas ögondroppar äntligen hade kommit...dom som varit restnoterade sen november....fattar inte hur det kan vara så....men nu får hon dom iaf i morgon när jag ska åka till henne med Erik, Jenny och Lovi. Sen kommer Lisa,Rickard,John,Lina,Lucas och Charlie hit när vi kommer hem och vi ska äta middag tillsammans. Så nu har jag ägnat kvällen åt att göra kalops...två grytor blev det....potatisen och riset fixar vi efter vi kommit hem från mamma. Ska göra två äppelpajer i kväll också.....så jäkla roligt att göra mat till många...det är något jag saknar och därför blir det som oftast inget alls....det är inte roligt att bara göra till sig själv.

Någon jag älskar och har närmast hjärtat gör mig så förvirrad....det kommer tillbaka som en jävla käftsmäll hela tiden....så som det var med C....gör jag nåt fel?...det är något jag egentligen skulle jobba med mer....den känslan av att göra fel och inte förstå varför....återigen den dåliga eller obefintliga självkänslan....att vara den som gör alla till lags, tillbaka till den där flickan som ville bli sedd av sina föräldrar.....som gjorde allt för att prestera...men som ändå aldrig dög.....

Sover så jäkla oroligt...är så trött på kvällen och inga problem med att somna, men så vaknar jag efter några timmar och är klarvaken.....konstiga jäkla drömmar som bara gör mig förvirrad. Sov efter all orosömn till tio idag och gick upp och duschade....åkte till biblioteket och lånade nya talböcker till mamma och sen till apoteket som fortfarande inte fått hem ögondropparna som varit restnoterade sen november.....köpte iaf en ask omeprazol för smärtan i magen....åkte ner till mamma med böckerna och hade tänkt att jag inte skulle stanna där så länge som jag brukar....men när jag ser min mammas glädje över att jag är där så stannar jag....såklart!  Vad är mer viktigt än att min mamma har det bra, passade på att stryka det jag tvättat åt henne tidigare....det funkar om jag sitter när jag stryker....sen tittade vi på lite släktforskning och det är konstigt nog många som är födda hundra år tidigare än oss andra....alla vi syskon har en släkting som är född samma år hundra år tidigare än dom....den jag är född samma årtal hundra år senare är mormors bror Jan Fredrik, lite kul att veta :) På min pappas sida är det lite svårare att hitta släktingar bakåt i tiden då min farfar var ett hittebarn och ingen vet  nåt om hans bakgrund och på min farmors sida  så vet jag bara att hon kom från Bredsjö och hennes mamma hette Sofia Boström...kanske jag skulle kunna hitta mer om inte det var för att min pappa var en sladdis med fem äldre systrar så dom kusiner jag har på min pappas sida är lika gamla som han typ.

Har fortfarande inte hört nåt från FK.....nu är det den här månaden kvar att få ett besked....elller jag ska på ett besök hos regionhälsans läkare  tillsammans med min chef den 7/3 och den 5/3 går min sjukskrivning ut....hur har dom tänkt där....vem ska jag vända mig till....inte lätt att vet i den här djungeln av  besked hit och dit...men jag tar en dag i taget precis som jag alltid gjort och hoppas på att allt löser sig.....

 

Så går nu dagarna....ibland upp och ibland ner....vaknade före sju i morse och var klarvaken....men efter en timme kom den igen, den där förlamande tröttheten som knockar en totalt...så det blev ett par timmars sömn igen....fick återigen en tidning i brevinkastet...en mycket bra tidning som nån tycker att jag ska ha tre gratisnummer av. Jag skulle gärna prenumerera på den men nu törs jag inte utsätta min redan utsatta ekonomi för något....har iaf betalat hyran tack vare min fina son Tobias och för att jag just jobbar i vården så fick jag ob-tillägget den här månaden dom dagar jag jobbat i januari...det räckte till mina andra räkningar så nu kan jag andas igen...en liten stund iaf och hoppas på att det löser sig till nästa månad....ännu inget beslut från FK om dom godkänner min sjukskrivning....hur fan har dom tänkt att man ska kunna fokusera på att må bra igen när man inte vet hur det löser sig ekonomiskt...jävla stolpskott....men jag är tack och lov ingen som har ett behov av något mer än tak över huvudet och mat för dagen...shopping och onödiga saker står inte högt på min bucketlist.....har jag kärlek och vänskap så räcker det för mig...det är det enda som är viktigt....

Ibland finns den inte där alls....energin att göra nåt överhuvudtaget. Nu har jag inte varit i kläderna sen i lördags....vandrar mellan säng,soffa och dator.....tänker att det får vara så just nu, jag gör vad kroppen säger att jag ska göra...så många tankar som snurrar när man ligger här ensam, tankar på att det aldrig tar slut....så fort man bara gör en antydan till att resa sig så kommer nästa spark. Men i morgon måste jag resa mig, det är ju tisdag och handling åt mamma, hon går först iaf...så nu sätter jag mobilen på väckning och ser till att komma upp i tid, in i duschen och på med kläder...det kommer att gå bra....det finns inget annat.

Ingenting har jag hört från FK heller....så jag lever ännu i ovisshet om dom ens kommer att godkänna min sjukskrivning.....kanske livet skulle kännas lite lättare om jag slapp den ovissheten...och sen att det kom en kallelse till ortopeden....mer än så begär jag inte just nu.....

Vaknar alldeles försent idag efter en natt med oroliga drömmar....drömmar som känns så levande men när jag vaknar så kommer jag inte ihåg ett skit....bara strul med allt och åker ner till mamma med hennes droppar till öronen och batterier till hörapparaten. Var in på ica och handlade lite så det inte blir så tungt på tisdag.

Skrev en lapp till ssk om hennes ögondroppar som varit restnoterade sen november...nog fasiken borde väl nån läkare kunna skriva ut ett recept på ett likvärdigt preparat....så jävla sjukt att ingen ssk ens reagerat...dom borde ju ha åtgärdat det för länge sen...hur gör dom som inte har några anhöriga som strir för dom.....

Kom hem vid sextiden och drog igång diskmaskinen efter att äntligen kommit ihåg att köpa maskindiskmedel....och eftersom jag inte ätit nåt idag så tänkte jag att en hamburgare kan jag kanske värma iaf och drog på micron också.....pang så var det svart i köket! Klättrade upp på en stege och såg att en propp hade gått....inga proppar fanns hemma så det var bara att åka till ica och köpa. Väl hemma så klättrade jag upp på stegen igen och satt i proppen med det enda som hände var att det där lilla glaset som sitter frampå bara flög iväg....efter lite letande så hittade jag det och provade igen....samma sak fem gånger innan jag gav upp...tänkte ringa Lina eller Rickard, men eftersom jag visste att båda var bakis idag så drog jag mig för det...men när jag satt där så tittade jag upp mot propparna och upptäckte en sak...jag hade satt proppen bakochfram...så upp igen på stegen och det funkade...nu lös det i köket....ibland måste man ta en omväg för att hitta rätt....är bara det att det gör jag alltid vad det än gäller....både i saker och kärlek......

 Sov som en klubbad i natt till kvart över nio....gjorde en mugg te och satte mig framför tv:n och halvsov ett par timmar...jävla trötthet som aldrig ger sig. Fortsatte med dammsugningen som inte blev klar igår och torkade av golven....ont som fan efteråt men det måste ju göras. Har tvättat en maskin med trosor...ja nu törs jag ju gå ner i källaren själv när det inte finns en massa äckliga män som springer där hela tiden....är alldeles själv i hela huset och det skrämmer mig inte ett dugg....skjutsade Lina,Lisa och Rickard till Lindesberg där dom skulle till en kompis på fest....Erik skulle också dit och Jenny skulle köra hem dom i natt.

När man tror att nu vänder det...nu kommer det att bli bättre så kommer nästa smäll ...ännu en spark i ryggen.....lilla gumman, jag hoppas och ber för dig....finns ingen högre makt som skulle kunna vara så elak så den tar dig ifrån oss.....jag kan inte berätta det för mamma....det skulle krossa hennes hjärta och hon har fått utstå så mycket ändå.....vilket jävla liv....vilket jävla skitliv.....

Vaknade före sju i morse också...hur fan kan det ha blivit så, jag har väl aldrig varit nån morgonmänniska....låg kvar och lyckades somna en stund till. pratade med han...han den finaste på messenger igår...blir så glad av han....han är den som ger mig energi, som lyfter mig när benen inte bär längre....en underbar vän. 

Har faktiskt dammsugit idag, satt lite ny färg i håret, varit till Lådan och Ica innan det var dags att dra till Storå och fira lilla Älva som fyller 2 år idag. Så mysigt att träffa alla barn, barnbarn och deras respektive....fick en glad övverraskning då Lovi hade en ny tröja på sig....där stod det "jag ska bli storasyster" så nu är ännu en liten människa på väg....h*n kommer i augusti. 

Anna hade dukat upp med olika pajer, sallad och nybakat bröd och så blev det tårta och kaffe efteråt....hon är så duktig med att laga mat...det är både Anna och Tobbe men den talangen har dom inte efter mig även om Lina säger att jag gör den godaste maten som finns....det säger hon nog för att göra mig glad. Förresten numer lagar jag ju aldrig riktig mat...vem tycker att det är roligt att göra det bara till sig själv.

En bra dag om man jämför med dom senaste.....men det hänger ju på mig själv också....den blir vad jag gör den till....

Ännu en natt som det inte gick att sova....låg och snodde i sängen så lakanet blev som ett jäkla dragspel....ville inte lyssna på nån podd heller om det skulle bli som natten innan och jag lyckas somna och vaknar av den igen och inte får av fanskapet och blir klarvaken....då ligger jag hellre vaken och vet att när jag väl somnat så sover jag....men riktigt så blev det inte ändå. Somnade runt tre och vaknade fem över sju och var klarvaken. Låg iaf kvar och lyckades somna till och från, men när klockan var tio så gav jag upp.kollade några avsnitt till på tjejerna på wisteria lane....estländaren som skulle sätta upp en fläkt i badrummet kom vid tretiden så nu är den fixad. Kollade hockeyn Sverige-Tyskland....gick inte så bra....desto bättre gick matchen Almtuna-Leksand....seger till LIF med 9-0....vilken underbar seger. Var på årsmöte med sd i kväll....som jag velat fram och tillbaka hela dagen hur jag skulle göra....ena stunden kändes det som att det var helt ok och nästa så kändes det som att jag inte skulle fixa att vara bland så många okända människor....har man under flera år blivit nertryckt och fått höra hur värdelös man är så sitter kvar....och möten med främmande människor blir alltför jobbiga...det är skillnad med dom jag är trygg med....min familj...dom som jag känner sen länge och arbetskollegor....där kan jag framstå som självsäker och med bra självförtroende....men så fel dom har egentligen....det är bara att jag är trygg i situationen. men efter att ha frågat han...den finaste...om det brukar vara mycket folk där och han sa att det brukar det inte så beslutade jag mig för att jag skulle fixa det....vore det inte för att det var han så skulle jag ha strypt han vid tillfälle....för det var nog bra många fler än den bild jag fick......han kan jag aldrig bli arg på iaf.....men jag åkte hem när årsmötet var över och det var dags för fika....behöver inte bli fetare än vad jag är....så hem och kolla matchen istället. Fick ett meddelande på messenger från äldste sonen: kolla swish....och där hade han skickt pengar till hyran....vilka underbara ungar jag har....kändes som den största stenen någonsin föll från mitt hjärta...hur knuten i magen löstes upp en liten bit.....nu känns det som att jag kan kämpa vidare...kämpa för att man ska ha rätt att bli sjuk och få den trygghet man har betalat för i många år.....

Ännu en natt som det inte gick att sova....låg och snodde i sängen så lakanet blev som ett jäkla dragspel....ville inte lyssna på nån podd heller om det skulle bli som natten innan och jag lyckas somna och vaknar av den igen och inte får av fanskapet och blir klarvaken....då ligger jag hellre vaken och vet att när jag väl somnat så sover jag....men riktigt så blev det inte ändå. Somnade runt tre och vaknade fem över sju och var klarvaken. Låg iaf kvar och lyckades somna till och från, men när klockan var tio så gav jag upp.kollade några avsnitt till på tjejerna på wisteria lane....estländaren som skulle sätta upp en fläkt i badrummet kom vid tretiden så nu är den fixad. Kollade hockeyn Sverige-Tyskland....gick inte så bra....desto bättre gick matchen Almtuna-Leksand....seger till LIF med 9-0....vilken underbar seger. Var på årsmöte med sd i kväll....som jag velat fram och tillbaka hela dagen hur jag skulle göra....ena stunden kändes det som att det var helt ok och nästa så kändes det som att jag inte skulle fixa att vara bland så många okända människor....har man under flera år blivit nertryckt och fått höra hur värdelös man är så sitter det kvar....och möten med främmande människor blir alltför jobbiga...det är skillnad med dom jag är trygg med....min familj...dom som jag känner sen länge och arbetskollegor....där kan jag framstå som självsäker och med bra självförtroende....men så fel dom har egentligen....det är bara att jag är trygg i situationen. men efter att ha frågat han...den finaste...om det brukar vara mycket folk där och han sa att det brukar det inte så beslutade jag mig för att jag skulle fixa det....vore det inte för att det var han så skulle jag ha strypt han vid tillfälle....för det var nog bra många fler än den bild jag fick......han kan jag aldrig bli arg på iaf.....men jag åkte hem när årsmötet var över och det var dags för fika....behöver inte bli fetare än vad jag är....så hem och kolla matchen istället. Fick ett meddelande på messenger från äldste sonen: kolla swish....och där hade han skickat pengar till hyran....vilka underbara ungar jag har....kändes som den största stenen någonsin föll från mitt hjärta...hur knuten i magen löstes upp en liten bit.....nu känns det som att jag kan kämpa vidare...kämpa för att man ska ha rätt att bli sjuk och få den trygghet man har betalat för i många år.....

Så jäkla svårt att somna trots sömntabletter...känns som hela jag är för spänd...somnade till Bianca Ingrossos podd och vaknade av att nån sjöng "Livet på en pinne" den som Edward Blom tydligen sjöng på uttagningen till melodifestivalen...men nu var det Benjamin Ingrosso som sjöng den för full hals och jag fick inte stopp på eländet...hur jag än försökte trycka på allt som gick att trycka på så bara fortsatte I-paden att skråla ut den hemska sången...till slut var jag klarvaken och hittade äntligen vägen ut ur eländet.....men att sova, det kunde jag glömma.

Hade ett Deserate housewifes maraton igår också....hittade två boxar som jag inte ens tittat på....hur skulle jag haft tid med det, men nu har jag. Den enda serie jag följt slaviskt...så jäkla bra...allra bäst är Susan och Gabrielle....vilka kvinnor, Susan lika klantig som jag är och Gabrielle som är den jag önskat att jag var......

En kollega ringde idag och ville höra hur jag mår....så glad jag blev...hon är den enda som har hört av sig med sms också.....hon tyckte inte heller att det var nån bra ide med att ha ett samtal när chefen var närvarande...en chef som inte kan hålla tyst om nånting och som berättar saker om personalen som vi inte har med att göra på våra APT det gör att jag inte har ett dugg förtroende för henne...och det kommer jag att säga till henne i närvaro av läkaren...sen får det bära eller brista.....nu skiter jag i vilket. 

Handlade åt mamma idag och när jag kom till bilen med mina varor så bara kom han....ja han som får mitt hjärta att slå dubbla slag....benen blev som gele och jag fick fan inte upp bakluckan på bilen då han erbjöd sig att lägga in det jag handlat i bilen.....hur kan man det när händerna skakar och det snurrar i huvudet....hur fan gör han för att få mig så ur balans.....så det han sa innan han gick till sin bil...det där om att veta hur han jobbar....om jag hade fått önska vad som helst just då så hade jag önskat mig en fallucka där jag bara kunde försvinna.....ibland önskar jag att jag inte berättar allt för han...men eftersom han är den jag känner mig mest trygg med så gör jag det iaf....

Har sån beslutsånget för morgondagen....vill bara att jag ska ha så mycket självförtroende att jag fixar det...trots att han kanske är där.....då får jag inte tappa fokus....bara fokusera på det parti jag valt att rösta på...inte den mitt hjärta valt att älska......

Sover den mesta tiden av dygnet...trots att jag vaknar flera gånger varje natt....ångesten över hur jag ska kunna betala hyran och andra räkningar då det snart är dags för det och FK har inte godkänt min sjukskrivning än....hur ska man kunna fokusera på att må bättre när ovissheten är som en enda stor knut i magen.....vaknar ganska tidigt men ligger kvar och lyssnar på poddar....somnar igen....går upp och duschar, tar en mugg te och sitter en stund vid datorn....går inte ut mer än när jag ska ner till mamma. Handlar gör jag när det blir kväll dom gånger jag måste det....osminkad, fet och äcklig vill jag inte träffa fler människor än nödvändigt.....hur än min pappa var så saknar jag han nu...nu när han skulle kunna hjälpa mig, ge mig råd om hur jag ska göra....nu känns det bara som att allting bara snurrar fortare och fortare och snart kan jag inte hålla i mig utan faller.....faller åter ner i det svarta hålet och den här gången vet jag inte om jag orkar kämpa mig upp igen.....

Vaknade före nio idag....tog en stund innan jag bestämt mig för om jag skulle ligga kvar och lyssna på poddar eller kliva upp och göra nåt vettigt....slutade med att poddarna vann.....men blev ändå tvungen att kliva ur sängen och göra mig klar att åka ner till mamma och fixa lite åt henne. En personal av inte svenskt ursprung och som mamma inte är så glad i kom och skulle hjälpa henne med fikat, men eftersom jag var där så behövde han inte...var bara det att han tänkte ge henne en ögondroppe som hon inte skulle ha då....så när han skulle komma tillbaka halv sex och ge henne kvällsmat och ögondroppar så ville mamma att jag skulle stanna och göra det.....så jag var kvar och gav henne maten, bäddade upp sängen och fixade en smörgås till sena kvällsbesöket...allt bara för att han inte skulle behöva vara hos henne så länge och att hon inte skulle behöva förklara vad hon vill ha hjälp med....fy fan vilket jävla vansinne det har blivit då gamla människor ska behöva ta emot hjälp av folk som inte ens behärskar svenska språket....när sen vårdtagarna dessutom hör dåligt så blir det än värre.....nu har mamma tur som har mig som kan hjälpa henne med det hon behöver...men alla dom som inte har någon anhörig....usch vad jag lider med dom, så jävla utlämnade...nu kunde jag lämna min mamma glad och nöjd....lite extra glad eftersom jag ringt upp hennes syster och dom fick ha sitt vanliga lördagssamtal....hur härliga är inte dom två med sina ritualer. Dom som  jag och "söstra mi" hade planerat att vi också skulle ha....nu får vi ha det på ett annat plan den dagen vi träffas igen....den dagen jag vet att hon står och tar emot mig när jag kommer....den dagen är jag inte rädd för....den gör mig hel igen, men vill inte göra mina barn och barnbarn ledsna....det håller mig tillbaka....

I går var en sån där dag då inget funkade....låg på soffan och zappade mellan programmen....lite OS lite serier, lite dokumentärer....fan så mycket man kan hinna se på en dag....hon jag var hos på företagshälsan ringde och sa att läkaren där tagit över och ska ha en träff med mig och chefen 7/3 för att se hur vi kan lösa arbetssituationen....ja vad kan man göra åt den....gå ner i tid kanske...men det värsta är ju att jag inte har nåt förtroende för min chef efter att jag hört hur hon berättat om andra som mått dåligt....nåja det får bli som det blir och är det så att jag känner att jag inte kan vara helt öppen med hur jag mår och känner så kommer jag att säga det till henne....mitt mattänk och ätstörningarna som varit en del av hela mitt liv pratade jag och terapeuten om....lchf kan vara en jättebra lösning....men om jag inte förstår att jag måste få den energimängd jag behöver så kommer sockerdjävulen att ta över.....för kroppen vill ha energi och då skiter den i hur....det är ju precis så det är....jag äter enligt lchf och mår bra...sen tar det över, det där att låta bli att äta för det är det jag vet att jag mår bäst av...tror jag....och så kommer han fram sockerdjävulen och tar över helt och allt bara går åt helvete.....

Nu har jag rensat garderoberna och det blev tre säckar med kläder som jag ska ta mig till soptippen med...nu kan man tro att det skulle vara massor med plats för mina kläder, men så är det inte....fullt iaf....så nu är det totalt köpstopp på kläder!!!! 

Har varit snusfri i tretton dagar nu och det är en kamp....stoppade lite ingefära under läppen men inte fan hjälpte det....det sa också terapeuten att eftersom snus ger så mycket mer nikotin så är det svårare att sluta med...men jag är envis och fast den envisheten kan vara en käpp i hjulet ibland så ser jag den som en tillgång nu.

Är iaf glad för dom som tror på mig och att jag fixar det här....det är dom jag kämpar för......

Hade mobilen på väckning halv sju idag då jag skulle till Lindesberg och terapeuten.....hann i tid även om det var svårt med parkering...kände mig lite osäker då jag har svårt att öppna mig för människor....så mycket lättare att göra det när jag skriver....men efter en stund kändes det som att det gick lättare....kanske för att hon var mänsklig och kunde sätta ord på det jag känner men har svårt att förmedla.....jag fick göra ett test där 18 poäng var på gränsen till utmattningsdepression....och jag hade 43......ska tillbaka till henne igen och då tillsammans med min chef....för att se vad som kan förbättras i jobbet....känns sådär, men ingenting som rör mitt privatliv kommer att nämnas och det är bra då jag inte litar på min chef...litar inte på att hon inte vidarebefordar till övrig personal....hon har gjort för många övertramp för att jag ska ha den tilliten till henne.....var helt slut när jag kom hem och somnade en stund på soffan....var till apoteket och hämtade ut mediciner åt mamma och då började en lampa i bilen lysa.....fan vad trött jag är på lampor som lyser i bilen....men när jag kom ut från apoteket så hade den slutat lysa och har inte gjort det sen dess. Kände mig helt slut och ledsen efter att ha fått svart på vitt att det är en utmattningsdepression och jag vill verkligen inte ta några piller som får mig att må bättre till ett pris av att jag inte är den jag är.....då knackar det på dörren och min underbara dotter står där med mitt lilla lyckopiller.....med sig hade dom ett så fint hjärta som Charlie hade gjort och en fylla i bok som Lina hade skrivit i....som: Du gör mig glad när du öppnar upp dig för mig och när jag ser dig med Charlie...du gör mig stolt när du sätter upp mål och ser till att klara det, du gör mig rik när du ger mig dina kramar fyllda av kärlek.....Kloka ord du yttrat: Skit i vad andra säger och det lever jag efter varje dag,en mening som ger mig styrka. Mindre kloka ord som hörts: Massor....du kan vara korkad ibland men det ger mig iaf många hjärtliga skratt. En sak jag vill säga tack för: Tack för att du aldrig fått mig att tveka på att du finns där för mig och älskar mig, att du hjälper mig stå när mina ben inte längre vill bära. Det här borde du vara Extra stolt över: Hur du ensam lyckades uppfostra fem barn och genom mycket pushande och kärlek hjälpt oss alla att lyckas bra i livet....Det bästa med dig är ändå detta: Hur bra du får mig att må, att man alltid kan lita på att du finns där och ställer upp och all kärlek du ger oss alla. Jag älskar dig oändligt mycket....ja det var några av de saker Lina skrivit i boken...det finns så mycket mer men kärleken mellan mig och mina barn är det viktigaste för mig....ska nån man komma in i mitt liv har han mycket att bevisa.....

Hade så jäkla svårt att somna igår...längesen det var så, jag brukar kunna sova dygnet runt numer....var nog alldeles för många tankar som snurrade i huvudet....man kan ju tycka att om man är sjukskriven så är man det av en anledning och borde då få lugn och ro omkring sig....men så är det tyvärr inte.....tänker hela tiden på att det kan bli så att FK inte godkänner min sjukskrivning utan tycker att jag hade kunnat jobba....hur ska det bli då med 1½ månad utan inkomst....jag törs knappt tänka på det....men då är det bara en utväg....

Jag ska till Regionhälsan i morgon...ska träffa en kurator....försöka få ur mig all den smärta som är som ett nystan i magen och jag inte hittar rätt ände att börja nysta upp den själv....ibland måste man erkänna att man inte fixar allt även om vägen dit är längre än den skulle behöva vara.....men nu får det ta den tid det tar...första steget är taget....

Handlade åt mamma idag som alla andra tisdagar och eftersom det var fettisdagen så köpte jag semlor....känner att det kanske blivit lite för mycket av onyttigheter den sista tiden, men eftersom jag vet vad det leder till om jag tänker för mycket så låter jag det vara som det är just nu....måste ta kontrollen över det iaf....utan snus i tio dagar nu. Det har inte heller varit en lätt kamp och kanske inte var det allra bästa tillfället att ta det just nu....men det är ju lite så jag är....allt eller inget.....kämpar iaf på med det och hoppas att min envishet ska vara en tillgång den här gången....inte alltid den är det annars.

Ska försöka komma i säng i tid i kväll då jag måste upp före sju och åka till Lindesberg....inte alls min tid på dygnet, men det är inte alltid man får välja.....

Vaknade halv fyra i natt och var klarvaken....den där jävla ångesten att jag kanske inte klarar att betala hyran och alla räkningar gör att jag sover väldigt oroligt....när ska FK ge ett besked? Jag har jobbat hela mitt liv och aldrig velat leva på bidrag från nåt håll...sett det som en ära att klara mig och mina barn själv...det har varit tufft många gånger och ibland vet jag inte hur jag lyckades klara mat för dagen....men det var inte det viktigaste...det som betydde nåt var den kärlek dom fick  och som dom för alltid kommer att ha med sig.....den kärlek jag känner för mina barn är den enda sanna känslan i mitt liv.....

Tog tag i garderobsrensningen idag...huvva vad kläder jag har som bara kan slängas ner i en sopsäck....vad är det som får en att tro att man ska använda det igen....om jag köper tre nya tröjor så använder jag bara just dom och tycker att jag har inte mer än just dom tre tröjorna  trots att det ligger typ tjugo till där i garderoben...men nu ska det rensas....hela mitt jävla liv ska rensas....bort med allt som får mig att må dåligt och förhoppningsvis ha dom kvar som jag mår bra av.....bäst mår jag av mina barn och underbara barnbarn....lilla Lovi som alltid kommer springade och kastar sig i min famn....älskade unge.....Charlie som står mitt hjärta nära, vi är ett en sån mommo-barnbarnrelation är den finaste man kan ha....lille John som alltid visar vilken fin tröja han har innan han tar mommos hand till frysen där glassen finns.....Tovan som är en kopia av mig som barn...Älva som är en kopia av sin mamma och en härlig framåt tjej....Wilma den första....en fin duktig tjej....Alicia en snäll hästtjej och Benji som är snäll och fantasifulll, har en kompis som heter Mao och som han berättar de mest fantasifulla historier om.....en låtsaskompis kan vara den absolut bästa kompisen.

Sen finns det några till som ger mitt liv en mening....mina underbara vänner i Frostviken....dom är de finaste vänner man kan ha...och så han....den finaste....han som står mitt hjärta nära......

Drömde så konstigt i natt...en av dom där mardrömmarna som återkommer....terrorister som fanns i Ställdalen och jag skulle dit och hade fått med mig en handgranat eller nåt liknande för att stoppa dom...men när jag var där så hade jag ett barn med mig och kunde inte fullfölja....så jag fick försöka ta mig därifrån utan att dom skulle misstänka vad jag var där för att göra...helknäppa drömmar...undrar vad dom betyder.....

Firade Tovan idag då hon fyller 10 år på tisdag....hur kan hon ha blivit så gammal så fort. Tycker det var nyss jag var hos en vårdtagare och städade när Anna ringde och berättade att hon kommit till världen....stod där på en toalett med toaborsten i högsta hugg och tårarna bara rann...glädjetårar.

Nu är hon 10 år och en helt underbar liten person....så lik mig i samma ålder. Liten och spinkig, älskar att läsa och duktig i svenska i skolan....men det som gör mig mest glad är att se så kärleksfull hon är mot sin lillasyster och sina kusiner.....kärlek föder kärlek...önskar att alla människor kunde se det....

Känner att orken inte riktigt räcker till...att jag blir helt dränerad på energi av att bara göra en enda sak....sen den där malande oroskänslan att ha gjort nåt fel...den där som återkommer med jämna mellanrum.....sällan jag har fel när det gäller den känslan...högkänsliga personer känner mer än någon tror.....måste bara få den tid det tar att läka.....utan några krav...helt villkorslöst.....