marithape carpe diem

Återigen en sån där dag då jag var som oförmögen att ta mig ur sängen....även om jag visste att jag var tvungen att åka ner till mamma....gick in i duschen i sista minuten och fick ett medelande från Lina om jag var hemma......hon och Charlie kom hit och vi åkte tillsammans till mamma.....Lina fick gå in först då jag visste att det skulle bli som det varit den senaste månaden.....hon fattade inte att det var Lina utan trodde att det var en personal och hon tänkte inte gå ur sängen. Undrar om hon hamnat i nån depression då hon ligger alldeles för mycket och sover den största delen av dygnet. Får ta det med ssk efter helgen. Hon hade även ramlat för tredje gången och det har jag inte blivit informerad om.....ser hur hon tacklar av mer och mer och det gör mig förtvivlad samtidigt som jag vet att jag inte får behålla henne hur länge som helst.....men det är svårt att ta in.....hon pratar mer och mer om att dö och hur hon vill ha det....kanske känner man sånt på sig.....vad vet jag. Städade iaf bort julen hos henne och tvättade en tvätt och när jag åkte därifrån och en personal var där så var hon min glada mamma igen, hon blir alltid det efter att vi fikat och pratat några timmar så jag får kanske bara acceptera att jag inte får tillbaka den mamma hon var, den som var glad när jag kom. Tog tag i att ta bort julen här hemma också när jag ändå var på gång.....tog ett par timmar men kändes bra när det var gjort.....bara gardiner i vardagsrummet och en tung jäkla låda med tomtar som ska upp på en garderob kvar, men det får mina fina tjejer Piff och Puff fixa....jag törs inte stå på en stege med tunga saker.....Lina sa nåt jag inte tänkt på....att Lisa är han med stora näsan för att hon är snabbast att hacka på andra.....hahaha så kanske det är men hon är också den som ångrar sig fortast och får dåligt samvete för att hon brusar upp så fort.....goa är dom iaf alla mina ungar, med sina brister för det har vi alla.

Känner en stor ångest för måndag.....och fredag....dom dagar som kommer att avgöra mitt liv.....känner mig helt ensam i det då jag inte vill oroa mina ungar och den jag kunde prata med om allt förut bara skrämmer mig.....