marithape carpe diem

Lina ringde mig på onsdagskvällen....Charlie blev sjuk med feber och förkylning i söndags och eftersom det var pappavecka från måndagen så meddelade hon Charlies pappa det. Han ville inte ha hem C eftersom hon var sjuk och dom har en bebis hemma....hur fan kan man ens säga så....om han nu haft C på heltid med en bebis hemma vad skulle han ha gjort då? Såklart Lina stannade hemma och vabbade men på onsdagen var hon feberfri och pigg så Lina tänkte låta henne gå till skolan på torsdagen och tyckte att hon kunde åka hem till pappan efter skolan....men nej det ville han inte....på fredagen kunde han tänka sig ta hem henne. Därför ringde Lina mig och jag hörde att hon var ledsen, ledsen för att pappan inte tar sitt föräldraansvar och ledsen för att hon hela tiden måste vara hemma från jobbet. Nu är det så att för mig är familjen viktigast, spelar ingen roll om det handlar om en vuxen eller ett barn så jag stannade hemma från jobbet och lilla lyckopillret fick vara här.....något som både hon och jag älskar. Som jag älskar den ungen, mitt lilla lyckopiller som får mig att må bra en stund, som får mig att skratta.....hon och jag för alltid. Erik berättade för Lovi att Charlie sov hos mig och det tyckte hon var så orättvist...men jag lovade henne att båda ska få sova hos mig en helg snart...mina älskade ungar jag är så glad att ni vill vara här och den villkorslösa kärlek ni ger mig.

Är fortfarande så jäkla trött hela tiden och bara ligger när jag inte har nån här, men på måndag har jag en ny tid hos regionhälsan och jag hoppas att det inte blir som förra gången....man kan inte bara ge en diagnos utmattningsdepression och sen händer inget mer...mötet med den som vågade konfrontera mig med mina känslor var den som satte fart på det hela....så tacksam för det...att någon såg igenom det hårda skal jag omgett mig med.....det som jag omgav mig med när han slog....när jag lovade mig själv att inte visa hur ont det gjorde inombords....den fysiska smärtan hade jag för länge sen vant mig med....blir säkert svårt att ta fram all smärta inom mig men jag vet att det är nödvändigt för att läka....det får göra ont ett tag om det blir bra sen.....