marithape carpe diem

Nåt som har påverkat mig otroligt mycket sen Anette gick bort är att jag är så fruktansvärt rädd för att kräkas.....det är både på ont och gott för det gör att när jag hetsäter och medvetet går in för sånt som är lätt att kräkas så har har jag jävligt svårt för att göra det.Tisdag var en sån dag och fast jag egentligen ville spy upp allt så klarade jag inte det. Kunde inte somna på kvällen utan låg och kände hur jag egentligen ville kräkas upp allt skit jag stoppat i mig och till slut kunde jag inte kämpa emot längre utan sprang upp till toaletten....ångesten jag haft innan släppte och jag kunde äntligen somna.....

Att Anette dog av att hon drog ner spyorna i luftvägarna har gjort att jag vaknat på nätterna och fått en känsla av att jag spytt i sömnen och samma sak håller på att hända mig, vilket det naturligtvis inte gör....men som fått mig att bli så jäkla rädd för att kräkas....det håller bulimin borta på ett sätt men hetsätningen kan jag inte kontrollera.....det gör att jag mår sämre än sämst just nu.Idag kom Lisa och barnen hit och vi gjorde lunch tillsammans, pannkakor till prinsen och revbenspjäll, potatis och grönsaker till oss. Så skönt att kunna laga mat och äta tillsammans med nån annan då kommer inte dom dumma tankarna på samma sätt....Lina och lyckopillret kom efter jobb och skola och vi gick till lekparken och fick frisk luft, sånt jag inte gör när jag är ensam. Förstår att utmattningdeppressionen fortfarande har ett grepp om mig....får kämpa för att vara den mamma dom hade förut men det är värt varje ögonblick av kamp även om jag ramlar ihop som en hög sen...älskade ungar vad gjorde jag utan er och all kärlek jag får......