marithape carpe diem

Igår fick jag besök av Erik, Jenny och barnen...en sån dag kan jag känna åtminstone lite glädje som är äkta. Men fortfarande inte som jag gjorde innan utmattningsdepressionen....kan jag någonsin göra det igen? 

Var på ett möte idag och för första gången någonsin fick någon mig att bryta ihop....inte på ett negativt sätt utan för att hon såg hur jag mår och vågade säga det....hon såg vad ingen annan har sett, eller kanske blundat för. Jag som aldrig gråter inför andra och alltid sätter upp den starka attityden föll som ett korthus och tårarna bara strömmade....kanske jag kan få rätt hjälp nu, den hjälp jag bad om för ett år sen men som nu förnekas att jag gjorde trots att ett första steg togs men som sen bara blev total förvirring.....

Nu ska jag åka och jobba en enkelnatt och hoppas att jag klarar det.......