ortopeden

Igår kom äntligen kallelsen till ortopeden....ska det äntligen bli ett slut på helvetet...jag törs inte hoppas för mycket för då blir det väl bakslag igen...men det känns helt underbart att det är ett steg framåt.Var bara så jäkla trött igår...sådär så ögonen inte gick att hålla öppna, men inte tusan somna jag tidigt för det. Det är som att kroppen och hjärnan inte alls är eniga om det här med sömn. Hade mobilen på väckning halv nio och det tog några sekunder innan jag fattade varför den lät...skulle ju med mamma på fotvård idag....känns som det är nåt varje dag snart som jag måste hjälpa henne med då inte personalen "får" göra en massa saker...hur i hela friden gör dom som inte har anhöriga? Fick besök av svägerskan idag och vi satt och pratade om allt och ingenting i några timmar....ett trevligt avbrott i tristessen....fryser snart ihjäl i den här lägenheten så det är bara att dra på sig flanellpyjamas, morgonrock och tofflor....fick för mig att göra en ansiktsmask också, så nu är jag en just en vacker syn...huvva bara det inte ringer på dörren för då får jag låtsas att jag sover eller nåt....
Fortfarande blir jag så förvirrad av beteendet på fb....ena stunden si och andra så...får försöka låta bli att tänka på det....även om det är svårt....
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0