marithape carpe diem

Igår slog den till igen,den där förlamande tröttheten....var till biblioteket och apoteket åt mamma....då såklart kommer han...han som får mig ur balans...som fick mig att glömma att låsa bilen så jag fick gå tillbaka....hur i helvete kan en människa få en att bli helt snurrig. Gjorde inte så mycket mer den dagen...

Idag var det handling åt mamma...smart som jag är så handlar jag lite då och då under veckan och förvarar här hemma så blir det inte så tungt på tisdagar och gör inte så jäkla ont....tvättade och la fram rena kläder till henne också....känns så jäkla dumt att behöva vara mamma åt sin mamma....det är inte det jag vill....jag vill ha en mamma som finns där för mig...men det kommer aldrig att hända...mina barn finns där för mig det vet jag men det är på ett annat plan...vi finns där för varandra...åkte upp till kyrkogården, till där vi bodde...där vi växte upp och sprang och lekte....där vi sov i lekstugan eller i rummet i boden.....där jag har fina minnnen av såna övernattningar med mina vänner...tog bort sommarens blommor och planterade ljung som hör hösten till....pratade med Anette en stund och med Roger, morbror,mormor och morfar....jag skulle ge vad som helst för att få ha dom en enda dag till i livet....så mycket jag vill säga till dom så mycket som aldrig blev sagt för att man tror att man har så mycket tid.....så jävla dum man är....

Blir lite fundersam över han som börjat skriva så konstiga saker efter så många år...försöker hålla det på en neutral nivå.....känns bara lite konstigt det han skriver, precis som att vi skulle vara mer nära än vad vi är....jag har inte haft någon som helst kontakt med han sen vi var 15 år.....sen vi var i det här huset...han som delar min hemlighet....inte sen vi slutade nian.....känns bara helt konstigt. Mitt hjärta är ju redan stulet och det kommer ingen någonsin att kunna ändra på...det känns tryggt där det är......