Den finaste och kärleken

Pratade med han den finaste på chatten igår....så många känslor som virvlar runt i mig.....den där fina känslan av att han är en underbar vän....rädslan av att göra eller säga nåt som är fel....tron på att han är precis den jag tror att han är...och rädslan att jag än en gång tagit fel...jag tror inte det men så har jag ju trott en gång förut och det hade kunnat sluta med att jag varit en i statistiken....en i statistiken av att bli dödad i ett destruktivt förhållande....jag är fortfarande lika förvånad över att det inte blev så för det var så nära många gånger.....de sista åren har jag många att tacka för att dom ringde mig så fort dom såg han i byn så jag kunde ta barnen och gömma oss....ibland är det bra att bo i en liten by där alla känner alla även om det kan vara jobbigt emellanåt.
Jag är ändå glad att jag med kärlek och att alltid finnas där för mina underbara ungar gjort att dom blivit trygga fina vuxna.....det band vi har är så starkt att ingen man har kunnat komma in vårt liv.....jag har varit alltför rädd för känslor och något jag lovat mig själv och mina barn var att dom aldrig skulle behöva uppleva att någon kom och skulle bestämma över våra liv....för jag var så säker på att skulle jag ta in nån man i vårt liv så skulle historien upprepa sig och det skulle jag aldrig utsätta det bästa jag har för.
Allt det här kom över mig idag när jag och dom tre yngsta åkte upp till Mossgruvan för att kolla på folkrace....något vi gjorde så ofta vi kunde när dom växte upp....kände hur nära varandra vi fortfarande är allihop och att det nu finns några små som också ingår i kärleken till varandra....precis som han gör, han som både skrämmer mig och är den finaste jag vet.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0