112 och födelsedag

Vaknade kvart i sju i morse av att Erik skickade en snap....det var så synd om han som var på väg till jobbet och hade råkat ut för en riktig mansförkylning....hade jag kunnat strypt han via snap så hade jag nog gjort det.
Var ner till Storå med läkarintyget och hadeLina o Charlie med mig då vi skulle vidare till linde och sen till Löa....när jag var på väg tillbaka till bilen så hörde jag porslin som kraschade och såg genom buskarna en man som krampade med armar och ben så allt flög omkring han. Jag hade ju sett redan när jag gick in att det satt en man i rullstol med en mugg kaffe med sig och rökte utanför....det var han som krampade nu och jag sprang tillbaka, höll han kvar i rullstolen och körde in han genom Servicehuset till korttids där jag hittade en personal och bad henne kontakta sköterska.....men eftersom det var precis vid fyratiden då alla slutar så fanns ingen på plats....jag och en personal fortsatte därför till hissen och till Violen där han bor och fick tag på personal däruppe så vi kunde få in han på sitt rum och få han i säng...nu hade han slutat krampa men var medvetslös....såg direkt att det var ett epanfall, men när jag frågade personalen så hade han ingen ep historia sen förut, bara en stroke.....jag hade en tanke om att ge han stesolid om han hade en känd ep men nu gick ju inte det så det var bara att ringa 112....under tiden personalen jobbade med han så pratade jag med 112 och dom hade skickat en ambulans men hon ville ändå höra hur det utvecklade sig....det var som att han kom igen stundvis och svarade på tilltal men sen somnade igen.....när ambulansen kommit så gick jag därifrån och hoppas att det gick bra för han....var ju bara ren tur att jag var där just då för annars vet jag inte hur det skulle ha gått....det fanns ju ingen personal som kunde se vad som hände....livet är oförutsägbart och jag fick höra att en kollega sagt upp sig och slutar 1/1 då en av hennes mans anställda bara ett par dagar före sin 60 årsdag fått en stor hjärtinfarkt och dött....det gjorde att hon inte ville jobba mer....jag kan förstå henne men samtidigt vet jag att det spelar ingen roll om du är 40,50 eller 60.....döden kan drabba dig när som helst.....det gäller bara att ta tillvara tiden med dom man älskar och leva den tid man har......
Var till mellandottern ioch firade hennes 28-årsdag....tänk att det redan gått 28 år sen hon kom till oss, den härligaste, snällaste unge som man bara kan ha.....hon som gjort allt rätt från början, som blev tillsammans med mannen i sitt liv som femtonåring, han var lika gammal....dom tog studenten, flyttade ihop och hade jobb....köpte hus och efter tio år tillsammans kom deras härliga son och nu är en liten tjej på väg i januari....önskar att jag hade varit lika klok som hon.....men det är inte förrän nu som jag insett hur en bra man ska vara....det är inte det yttre som betyder något....det är det inre....tyvärr har jag insett det alldeles för sent....men min kärlek till den mannen är inte mindre för det.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0