marithape carpe diem

Ett steg framåt och två steg bakåt...ja så känns det just nu. Skulle väl vara glad och lycklig över att operationen närmar sig....men det är inte bara glädje.....den där jävla ångesten...ångesten och rädslan, den som förlamar mig....som gör att jag inte tar mig ur sängen förrän sent på dagen, som gör att jag inte får på mig kläder förrän det har blivit eftermiddag och för att jag måste ut...för att jag måste till ica.Provar en gång, två gånger, tre gånger....det slutar på samma sätt....tårarna bara rinner och jag får börja om från början....tvätta av mig och på med ny mascara.....lyckas till slut ta mig iväg och sätter på mig masken av att vara glad och positiv....men rädslan över att någon ska säga något i all välmening ska få mig att gråta är där hela tiden....skyndar mig att ta mig genom affären så jag kan komma hem igen....hem till tryggheten att där kan jag lägga mig i soffan i fosterställning och låta tårarna rinna....där behöver jag ingen mask, där kan jag vara så rädd och ångestfylld jag vill...ingen ser. Ångesten jag inte pratar om, rädslan som förgör mig....den jag har för sövningen....att jag inte ska vakna upp igen, inte för min egen skull utan för mammas....hon har mist tre barn...det är bara jag kvar och mister hon mig, sin enda trygghet så dör hon.....jag vet att hon är gammal och att varje dag är en bonus i hennes ålder, men man ska inte behöva uppleva smärtan att mista alla sina barn. 

Tittade på tv om ätstörningar och känner igen så jäkla mycket....det där att man aldrig känner att man duger om man inte är smal....men Mia sa så många kloka ord som jag tar till mig....iaf för stunden för jag är inte säker på att jag vid min ålder och efter alla år av ätstörningar är mottaglig för något.....jag vet vad som krävs men ändå så är matdjävulen så mycket starkare hela tiden....trodde att mina värden skulle vara helt åt helvete inför operationen men det var dom inte ....idag har jag fått i mig en ostmacka vid elvatiden även om det gick trögt.....nudlar vid femtiden.....så ser det ut den här dagen jag kämpar på och vet att i morgon kan det se helt annorlunda ut......