En andra chans

Undrar varför jag drömmer mardrömmar varje natt...så jäkla konstiga men ändå så verkliga....sov som vanligt alldeles för länge....det går som inte att vakna fast jag vill....som att det är bättre att slippa verkligheten.....men till slut må jag ju gå upp iaf och speciellt när jag vet att mamma väntar på mig. Nio gånger av tio sover hon när jag kommer och då är hon sur och allt är fel...jag frågar aldrig hur hon mår för då blir det bara värre, så det slutar alltid med att jag ignorerar henne och går ut i köket och kokar kaffe och så kommer hon och jag hjälper henne till bordet och bara hon får sitt kaffe så vänder det och hon blir glad och vi kan prata och skratta tillsammans. Känns bara så jobbigt att hon är otrygg i sitt boende och det som händer där....det har iaf inte varit någon som inte kan svenska hos henne sen i tisdags då jag skickade iväg den som kom....kanske dom fattade vad jag menade till slut......en personal jag pratade med om h*ns beteende svarade att det är ju så dom är, det är ju deras kultur.....jag skiter fullständigt i deras jävla kultur, är dom i Sverige så får dom fan anpassa sig till våran kultur och vara professionella i sitt jobb annars kan dom åka tillbaka där dom kom ifrån.
M ringde idag och befarade att hon fått vägglöss i sin lägenhet....hon har fått bett på nätterna.....inte så konstigt kanske med tanke på att alla migverkets lägenheter tömts och fönster stått öppna flera månader på Laxbrogården....såklart finns vägglössen kvar och tar sig dit dom känner att det finns blod hos människor....och den enda lägenheten som inte tömts är hennes.....
Försöker stänga av alla känslor....har inte varit ut på fb lika ofta och länge som förut.....tror att det är den enda lösningen för att glömma och fokusera på att ge en chans till livet......det kommer inte att vara lätt, men kanske jag kan ge den chansen till den som förhoppningsvis förtjänar det.....den som vill ta en andra chans......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0