upp och ner

Det går upp och ner...måendet alltså. Ena dagen glad och allt går så lätt, andra dagen nattsvart och orken är som helt borta. I frågeformuläret jag ska skriva i efter operationen handlar en hel del frågor om just det....depressioner, ångest, nedstämdhet...när jag fick det och läste frågorna så tyckte jag det var konstigt, varför skulle man deprimerad av en operation? En operation som dessutom ska göra livet bättre....ett liv utan smärta. Men nu förstår jag vad dom menar....hoppas att det är snart övergående och det tror jag att det är.....är väl för att det är så lång rehabilitering och att det känns hopplöst ibland, som att det aldrig kommer att gå över. Men eftersom jag är en sån person som inte har ett dugg tålamod och skulle helst se att allt gick fort...helst igår...så är det kanske inte så konstig med dom här skitdagarna. Är i alla fall glad att jag kan köra bil igen även om det inte funkar med längre sträckor, men jag kan ta mig inom kommunen iaf och det räcker just nu. Vet att många tycker att jag ska ta det lite lugnare och inte forcera fram nånting....men jag är bara sån, jag kan inte vänta med det som jag tror att jag klarar av.
Är nog helt enkelt värre att sitta här inom fyra väggar och bara bli mer och mer less....det är nog värre......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0