marithape carpe diem

Fortsätter fokusera på träning så nu var det dags att försöka må bättre även psykiskt så då testade jag att köra bil....egentligen ska det ta 6-8 veckor men eftersom jag kan böja så bra på benet och har styrka i det så ville jag prova, och det gick hur bra som helst. Vilken lycka...tänk att kunna ta sig dit man vill alldeles själv, slippa sitta instängd i lägenheten och inte veta vad man ska ta sig till när man ändå är begränsad....slippa be om hjälp hela tiden....känner hur mitt mående på en gång blev så jäkla mycket bättre. Var ner till mamma några timmar, det har ju också känts som en knut i magen, att veta att hon sitter där ensam....känns som att det är värt allt slit, att jag fått belöningen för min tjurighet...ibland är den en tillgång.

Funderar lite över det där med familj....det är inte alltid det är bara familj genom blodsband som är familj...ibland kan familj vara några helt andra men ändå kännas som de bästa och ge så otroligt mycket...känner mig glad och tacksam för både min blodsbandfamilj och de andra som jag ser som min familj för att dom är underbara....

Natten var inte den bästa kan jag säga, kroppen var trött men inte huvudet...for upp och ner i sängen , tittade på tv, kollade fb, läste men inget hjälpte....inte förrän nån gång mellan halv sex och sex...då jag sett nån fara förbi så kom lugnet och jag somnade, så jag hoppas det blir bättre i natt...

Kom helt ur balans i går också....benen skakade och hjärtat bultade...och så ska man försöka gå ordentligt med kryckor...gick sådär kan jag säga......