tankar från barndomen

Igår var det nio år sen jag miste min bror....en sån där dag som man vill hoppa över...en dag som gör alldeles för ont trots att det gått så många år....att mista alla sina syskon och bli ensam kvar var inte det jag trodde någonsin skulle ske.....nu har jag ju en bror kvar i livet, men han är ändå borta då han valde för över tjugo år sen att bryta all kontakt med oss alla.....hur man nu kan välja att göra så...men det är hans val och jag får respektera det även om det gör ont....nu har jag ju två halvbröder och två halvsystrar också, men det är som inte detsamma ändå även om Johan står mig mycket nära....Robert har jag aldrig träffat och har bara kontakt med på fb.....Elin träffar jag ibland men inte Emma på samma sätt....ja så ser det ut och kanske tack vare det så har familjen och sammanhållningen och kärleken varit så viktig för mig....viktigt att mina barn håller ihop och finns för varandra, och det har jag lyckats med....har jag misslyckats med det mesta i livet annars så är det ändå det som har varit viktigt. vi har bara en kort stund på jorden och det gäller att ta vara på den, den kan ta slut fortare och tidigare än vad vi tror....det har livet sett till att jag ska förstå......
Är så jäkla ledsen och förtvivlad att jag inte kan åka till mitt älskade paradis i år....det känns mer och mer ju närmare juli jag kommer....men nästa år får inget hindra mig....eller så flyttar jag dit....det beror helt på hur situationen ser ut här hemma.....jag kan inte lämna mamma.....jag trodde att när barnen vuxit upp så kan jag börja leva och göra det jag vill.....men ödet ville annat. Är för alltid den som fått ta hand om familjen, redan som elvaåring fick jag ta hand om mina syskon då mamma jobbade skift på bryggeriet och pappa aldrig var hemma....fyra barn lämnades ensamma hemma...elva, nio,fem och tre år gamla....hade det varit idag så hade soc hämtat oss för länge sen.....men det formade oss till de människor vi blev och att åtminstone två av oss insåg att familjen och kärleken är viktigast i livet.......kärleken till dom som betyder mest i livet....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0