På ruta 1

Så var jag där igen...på ruta ett....ännu en familj har flyttat in i huset, tack och lov snett över mig....men gap och skrik och spring på massa människor....hur kan det vara sån skillnad på folk från olika länder...dom mittemot från Kosovo som är lugna och trevliga och stör ingen och så dom här....araber som gapar och skriker, ungarna far som vilddjur och har ingen som helst uppfostran....kärringar med sina jäkla hucklen som samlas och gapar som idioter....män som far runt i bilar alla tider på dygnet...vet fan inte om jag orkar så mycket mer....att sitta ute är uteslutet, det blev en väldigt kort period....och att sitta här som en fånge igen känns inte helt optimalt.
Var ner till mamma idag och hjälpte henne med att tvätta och såklart dricka kaffe och hålla henne sällskap ett par timmar...hon berättade att det var en kille av utländsk härkomst som varit hos henne med lunchen....en som inte fattade vad han skulle göra och som pratade så fort så hon inte hörde vad han sa.....så ska våra äldre behöva ha det tydligen....samma kom tillbaka till kvällsmaten och då var jag kvar där....halvdålig Svenska och pratade för fort. När jag påpekade det så svarade han att han inte alls pratade för fort....kände hur nära jag var att explodera och att allt som är åt helvete i äldreomsorgen nästan fick mig så ur balans så jag bara svarade att jo det gör du och sen reste jag mig upp sa till mamma att jag kommer på tisdag....hade nog gjort mig olycklig på idioten annars....
Om jag bara kunde hitta en liten stuga i skogen, långt bort från skiten som finns överallt här i byn....känns som att jag inte orkar så mycket mer....bara tanken på mamma gör att jag tar en dag i taget....dom andra jag älskar av hela mitt hjärta vet jag klarar sig ändå......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0