marithape carpe diem

Somnade inte förrän efter två i natt och vaknade före sex.....sån jävla ångest och en stor klump i magen....somnade om och vaknade alldeles försent....kan inte vara kvar här hemma ....allt som händer gör att jag bara mår dåligt, men i går förstod iaf mamman att det var barnen som kladdat ner hela bordet ute ...men fönstret och väggen såg hon inte....åkte iväg som vanligt och tänkte åka till Abborrtjärn men inte ens dit hittar jag längre...vägen delade sig i tre delar och jag blev så osäker på vilken väg jag skulle åka så jag valde att vända...inte ens det klarar jag av.  När jag kom hem så stod idiotgrannens bil framför porten och jag parkerade som vanligt och fick en snap som jag kollade på....då ser jag att han flyttat bilen och ställt sig bredvid mig....jag kliver ur bilen och han säger nåt jag inte hör...jag går mot huset och ser hur han kliver ur bilen och går efter mig...jag skyndar upp för trappan och stänger snabbt porten, då hör jag hur den öppnas och känner en hand på min axel.....jag får snabbt upp dörren och säger åt han att inte röra mig innan jag snabbt kommer innan för dörren och låser....jag hör hur han går ut igen och ser hur han sätter sig i slänten vid min bil och tar fram telefonen....en stund senare åker han iväg.....vad vill han? Grannarna ringde på dörren och stod där med både en tallrik med mat och en med bröd....jag kunde verkligen inte ta emot tallriken med mat....det hade inte varit ok att slänga det och jag kände att jag inte kunde förmå mig att äta det....åkte iväg igen den här gången mot Nyberget och där min pappa levde....vet inte varför men det är som att jag vill att det ska vara som förut...när alla fanns.....lilla lyckopillret ringde och frågade om vi inte kunde åka och ta ett kvällsdopp...såklart åkte jag raka vägen hem och hämtade henne...lilla älskade unge som jag älskar dig....du och jag för alltid.....