marithape carpe diem

Mobilen på väckning sju idag...dags att få ett nytt sjukintyg....fick en tid halv elva och fick faktiskt träffa samma läkare för tredje gången och svensk är han dessutom...en ovanlighet i dagens sjukvård. Han skrev ett intyg till 23 september och då borde rimligtvis operationen var gjord och ortopeden får ansvara för sjukintygen....men man vet aldrig...hem och in i duschen som jag inte hann för att jag var så jävla trött så energin inte riktigt räckte för det, sen iväg till Linde och hämta M som kört sin volvo till skroten....en sväng in på mejk och där träffade jag L som berättade om A...så jäkla tragiskt....hur fungerar psykvården egentligen....inte lätt för vare sig den sjuka eller anhöriga....ett alltför stort ansvar ligger på anhöriga tyvärr och jag är rädd för att L kommer att bränna ut sig....jag vet alltför väl hur man får kämpa för sitt barn....men som mamma ger man aldrig upp och man fortsätter kämpa och stånga sig blodig för att det ska bli så bra som möjligt....barnets bästa kommer alltid i första hand, det finns inget annat. Var upp till mormor, morfar, morbror och Anette och vattnade ikväll....mötte han, den som har tagit mitt hjärta....det blev bara så plötsligt och oväntat så det bara högg till i magen....känns så jävla jobbigt med den där skitappen också...det skulle inte finnas såna......

Satt ett par timmar i kväll med mina grannar på trappen och pratade och drack kaffe...är så glad för att dom bor här....i morgon ska jag följa med A till ica och lösa ut det han inte kan tack vare att dom inte har dom sista siffrorna i sitt personnummer....jävla krångelsverige....hur ska dom kunna lösa ut viktiga orginalhandlingar som ska till advokaten om det inte räcker med att han visar sitt körkort från Kosovo....men jag hjälper dom med det jag kan....