Tankar om våldtäkt

Två nätter gjorda och så är jag ledig tre innan det är dags att jobba en helg igen...tre helger på raken blir det när jag går ut söndagen, men sen är jag ledig tre helger ....jaja vi får väl se hur det kommer att funka med det här schemat, måste väl prova ett par varv innan man känner hur det går.Drömde en sån jäkla mardröm idag...att jag och tre av mina syskon skulle kasta oss ut från ett högt hus och dö tillsammans...Anette slängde sig ner först och låg död nedanför huset och vi andra stod på taket. Sen slängde sig nästa ut och jag vet inte vem av dom det var, men när det blev min tur så vågade jag inte...är ju så jäkla höjdrädd...men en röst sa till mig att det är inte farligt, det går så fort och gör inte ont för man dör direkt. Jag sprang därifrån och tänkte vad ska jag göra nu, det är mitt fel att dom dött när inte jag hade mod att följa efter...vaknade och kände fortfarande skräcken, men blev ändå lättad av att det var en dröm....sen har den förföljt mig hela dagen...vad var det den ville säga.....sov för länge också som vanligt...att jag inte kan låta bli att stänga av alarmet utan bara trycker av i sömnen. Vaknade halv tre och hade lovat mamma att komma till tre...var bara att ringa henne och säga att jag blir lite sen, men tio över tre var jag där.
Hörde på radion idag hur många våldtäkter som aldrig anmäls....känns så bra att allt fler kvinnor vågar träda fram och berätta även om det gått några år sen det hände...det är vanligare än man tror...en våldtäkt behöver inte utföras av en okänd man för att vara en våldtäkt vilket många tror...men en sån förnedrande handling sätter såna spår i själen oavsett vem som utför den...tilliten till män blir obefintlig och såren i själen läker aldrig...smutsig och äcklig känner sig kvinnan och inga duschar i världen kan ta bort den känslan...dessutom känslan av att det är ens eget fel....hur man hela tiden tänker att jag kanske gav fel signaler, klädde mig för utmanande...inte var tydlig med vad som var ok...men såna tankar är helt åt helvete för det spelar ingen roll, ett nej är alltid ett nej...skulle nån av mina döttrar våldtas så vet jag att jag skulle få tillbringa några år på Hinsan...men det stoppar mig inte för aldrig att han skulle få gå fri och leva vidare om jag visste vad mina flickor skulle tvingas leva med resten av sitt liv...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0