marithape carpe diem

Vaknade alldeles för tidigt idag med tanke på att jag ska jobba i natt så det fick bli en powernap lite senare. Så lätt man faller tillbaka i dåliga vanor....jag har typ levt på godis en vecka nu och såklart blir mitt mående därefter. Från idag är det slut med det...återgår till lchf som jag vet att jag mår bra av, det finns inga alternativ...värken är tillbaka och det mesta liknar skit. Från nästa vecka ska jag ta upp träningen igen, nu får det vara slut med dåliga ursäkter för det också...måste få till mattänket och äta fast det tar emot...är så trött på mig själv just nu så jag skulle vilja fly långt bort...men jag kan ju inte komma undan mig själv...det är bara att ta tag i problemet och kämpa vidare. Kanske livsglädjen också kan återvända då...få bort det där som gör så ont och den där rädslan att mista nån igen...känns som att jag inte törs vara glad och lycklig för då händer det nåt...våga tro på livet och kärleken igen och inte dra mig undan så fort en man närmar sig...våga lita på någon...det finns bara en man jag litar på helt och inte känner den rädslan för...men ibland blir jag rädd även för han, kan vara små bagateller som gör att jag känner så och då blir jag osäker....är väl självkänslan som jag jobbar på så mycket jag kan, men det är inte lätt...nu ska jag göra mig klar för att åka till jobbet om ett par timmar...där är självkänslan och självförtroendet helt ok...då vet jag vad jag kan och att jag är bra på det jag gör....att göra livet lättare för andra är jag bra på, det är sämre att göra det för mig själv...