marithape carpe diem

Natten gick fort...ett larm som tog lite tid. Men hur kan det vara ok att behöva vänta så länge på ambulans och att dom sen ifrågasätter tillståndet. Jag fick ta en av dom åt sidan och ge info om vad vårdtagaren sagt till en vän....allt syns inte utanpå och allt kan inte vänta till morgondagen...hoppas allt är ok med personen och att H*n fick den hjälp som behövdes. Inget är gjort åt stället som hotas med 66a heller och händer inget nästa vecka så får vi ta det vidare...en ohållbar arbetssituation som gör att vi mår dåligt till både kropp och själ.

Sov till halv tre idag trots att jag vaknade strax före alarmet...låg och väntade på att det skulle gå igång och när den gjorde det så tröck jag av det som vanligt och somnade om på två röda....jag kommer nog aldrig bli bättre på att kliva upp när jag ska. Känner mig så låg idag...men har iaf lagat mat och ätit...jag har varit riktigt duktig med det på sista tiden...självdiciplin heter det visst. Ska försöka komma i säng i tid i kväll så jag inte är trött i morgon....jag är så mycket känsligare då och jag vill inte ha tårar i morgon när vi ska till kyrkan. Anna skickade sms så hon följer också med dit...känns tryggt att ha tre starka kvinnor med mig. Stänger av och slår på och stänger av och slår på...känner mig som en jäkla strömbrytare......