marithape carpe diem

Livet är som en jävla berg och dalbana....det går upp och ner med en rasande fart....drömde om Anette häromnatten....det var så verkligt och vi var ute på krogen och hade lika roligt som alltid....men sen, när jag vaknar och inser att det var en dröm....att hon är borta, då kom ångesten som en jävla käftsmäll och all ork bara försvann....kom inte ur pyjamasen på hela dagen...låg mest på soffan med tv:n på och tittade utan att se. Kunde inte äta nåt ordentligt, vilket jag i och för sig inte gjort idag heller....försökte ta tag i mig själv och var ut på fb ett par gånger, men den ger mig också ångest....vad är det som är fel...eller är det inget fel, bara jag som övertänker när det blir för mycket...vad vet jag. Tvingade mig själv ur sängen före tio idag trots att jag inte somnade förrän vid 3-4 tiden...in i duschen och på med kläder...måste få bort den otäcka känslan...

Lisa ringde och John var sjuk igen....jäkla öroninflammationer. Hon hade varit och handlat och hade lovat att köpa glass men glömde det så då fick jag såklart åka till ica och köpa det och åka ner till Löa...självklart måste han få glass när hon lovat det...lilla goa prinsen....är nog den sortens prinsar jag ska hålla mig till tror jag...dom sårar aldrig och beter sig aldrig konstigt så man blir ledsen och rädd att ha sagt eller gjort nåt som är fel....

I morgon ska Lovi sova över hos mig, är så underbart att höra en annan människas andetag när jag ska sova...känns så lugnt och tryggt då. Men först ska vi ut på äventyr med Lina och Charlie...är bara orolig för vart och hur jag ska parkera i Örebro...det har jag aldrig varit rädd för tidigare men med självkänslan nere vid fotknölarna så är jag rädd för det mesta nu tydligen.