marithape carpe diem

En lugn natt utan några larm...och skönt var det för fy tusan vad det snöade. Ibland såg man inte vägen för det bara flimrade för ögonen. Bäst var skogsvägarna där det inte var så halt och man inte får så många möten...dom där jäkla långtradarna kör ju som galningar..inte konstigt att det händer olyckor.

Sov till tre idag och då kände jag mig utsövd...får inte så mycket gjort när jag jobbar men det får jag hinna med i helgen. Pratade med M som fått brev från usö och det är ifa inte cancern som kommit tillbaka men en inflammation i vävnade dom tagit prov på. Förhoppningsvis är det den som gör att hon har så ont och då kan hon ju få behandling för det.

Gjorde fläskotlett och vaxbönor med beasås idag...känner mig så glad att jag har vänt på mattänket igen...hoppas att det håller i sig...att jag inte får en spark i ryggen igen och dippar...nu vill jag var glad och positiv...den jag brukade vara...men kan jag bara fortsätta att fokusera på det positiva så kommer det att gå bra...

Känner lite oro för natten som kommer...hur gör vi med kollegan som inte funkar...hur säger man på ett bra sätt som inte sårar och kränker att man är livrädd att åka med henne då hon inte ser ordenligt och är på väg i diket så fort hon får möte...särskilt nu när väglaget är som det är...alla i gruppen tycker lika så det är inget personligt...sen får man ta hela ansvaret själv för hon har tappat allt...nåja det får lösa sig...får väl vara lite diplomatisk...för det värsta jag vet är om jag sårar eller gör någon illa.

Nu är det bara att fortsätta vägen framåt...ett steg i taget...mycket har vänt...inte allt men mycket och jag är glad.