marithape carpe diem

En av anledningarna till mitt måeende är dom här förbannade knackningarna på dörren på nätterna....nu har det hållt på alltför länge. I natt vaknade jag av att det knackade på dörren igen, men tänkte att jag kanske bara drömde och när man är i drömstadiet så är man mer lättväckt...men så kom det igen...och då var jag vaken. Jag for ur sängen och låste dörren till vardagsrummet och den till sovrummet...hjärtat slog så jag trodde det skulle hoppa ur bröstet och allt kom tillbaka igen, det där när jag aldrig visste när han skulle dyka upp....jag vet inte om det är nån som bor i huset eller nån annan...det kan lika gärna vara nån annan som tycker att det är roligt att skrämmas eller nåt...vad vet jag. Är skönt att jobbet börjar i morgon igen för på dagtid får jag sova lugnt och slipper den där ångesten. 

Annars tycker jag att jag mår ganska bra..mattänket är mycket bättre och idag gjorde jag kesoplättar och det var inga problem att äta dom...inget illamåeende eller tankar på toa.

Åkte och tränade och gjorde en riktig vurpa...den där jäkla snön hade lagt sig över isen så båda fötterna åkte undan och jag drog först knät i backen och sen tippade över på rumpan och låg där raklång...fick sno runt och försöka krypa där det inte var bara is så jag fick fäste...men fy satan vad halt det var. Det kom en kille på gymmet och han hade noterat att nån hade gjort en rejäl vurpa.han sa att först var det raka spår sen blev det en stor fläck och så var det spår igen till gymmet...och eftersom det bara var jag där så var det inte svårt att räkna ut vem som hade gjort det.

Nu ska jag fortsätta mitt positiva tänk och bara gå framåt...inte för fort för då blir det bakslag....men ett steg i taget och jag kommer att vara glad och snäll igen :)