kampen uppåt igen

Somnade reltivt tidigt igår...kanske för att jag inte stod ut längre och tog ett par propavan....helt däckad blev jag. Vaknade vid nio men var för trött för att kliva upp...låg och halvsov till tolv innan jag orkade dra mig ur sängen...duschade och pratade med M i telefonen en stund. Erik kom och tog bort ljuddämparen så nu kan jag åka med bilen igen, Ska åka upp och träna i morgon för det har jag ju inte heller  kunnat när jag inte haft nån bil. Det märks på måeendet när jag inte tränar....då skiter det sig med allt. 
Jag gjorde en lchfpizza idag...den var helt ok, så nära en pizza man kan komma. Gick lite trögt i börja att få ner den men klarade det utan tvångstankar om att gå till toa....inte lika mycket illamående heller. Försökte titta på nån film på eftermiddagen, men det gick sådär...det kryper i kroppen att vara stilla och koncentrationen är åt helsike så jag tappar tråden hela tiden. Kanske kan koncentrera mig mer i kväll....
Sjuksköterskan på treskillingen ringde och sa att mammas ena ögondroppar var slut...hon var lika irriterad på personalen som vad jag är...är det så förbannat svårt att skriva på blocket när man tar sista flaskan? Jag var ju där igår och hade dom skrivit så hade jag fixat det idag. Nu får jag ge mig ner till apoteket tidigt i morgon och åka ner till henne med det. Då hoppas jag att jag inte möter nån personal för då vet jag inte om jag kan behärska mitt humör....jag brukar kunna hålla tillbaka men när det brister så gör det det ordentligt.
Så nu fortsätter jag min kamp mot ett positivare liv och hoppas att alla motgångar har passerat....ibland kommer allt slag i slag och då tar det längre tid att jobba sig upp ur det svarta hålet...men jag har gjort det förut så jag vet att det går...det måste bara få lite tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0