marithape carpe diem

Jag vet inte vad som hände men mitt inlägg bara försvann...vaknade alldeles försent idag iaf så träningen får vänta till i morgon. Sådär går det när man sitter uppe alldeles för länge och har svårt att slita sig från datorn...

Fick ändå en hel del gjort under dagen innan det var dags att hämta mitt lilla lyckopiller och köra henne till dansen i Storå...tänk vilken livsglädje den ungen har och ger så mycket positiv energi...vad gjorde jag utan mitt lilla lyckopiller...jag vet ju hur det var i höstas...det vill jag aldrig mer uppleva.

Gick över byn idag fast det var ljust...det gick sådär...men ett steg i taget...lite sämre var det med matfrågan men det får ta den tid det tar....vill inte känna ångest över att äta när jag känner att det inte går....dricker mycket istället och ser det som fasta...tänker positiva tankar och försöker var glad...glad för allt jag har.

Är så glad för alla fina som funnits där och peppat mig under de senaste åren...jag vet ju hur långt jag har kommit tack vare det så jag ser inte den här dippen med mattänket som en stor grej, det kommer att bli bra det också...tror inte alla vet vad dom gjort och vad dom betytt eller betyder....min mamma, mina fina ungar, den finaste....mina kollegor säger att det är en ny människa dom ser och tom chefen påpekade det...så jag är glad...finns inget att vara så ledsen över att jag behöver tänka mörka tankar...livet ger smällar lite då och då men på nåt sätt tar man sig upp igen.

Kärleken till dom alla är den största....