marithape carpe diem

Ännu en lugn natt på nattpatrullen...förutom damen som ramlade fem minuter efter att vi varit där och hon sov...kanske var det vi som väckte henne...det hade gått bra iaf och hon hade inte gjort sig illa...en jäkla orolig sömn idag...somnade vid åtta och vaknade med ett ryck och trodde att jag hade försovit mig...då var klockan tio över nio....sen sov jag från och till och drömde om Veronica och begravningen...fick för mig att nu var det över...då larmade mobilen och klockan var kvart över ett. En mugg kaffe och på med käderna och iväg till Linde där jag skulle ta hand om Lovi efter att begravningen varit...lilla hjärtat hon berättade för mig att hon hade varit i kyrkan och att Veronica låg i en låda och sov...ska en liten treåring behöva vara med om nåt sånt egentligen...och Veronicas tre små....det gör ont i hjärtat när jag tänker på det...men nu är det över och förhoppningsvis kan alla gå vidare och läka så gott det går....jag såg på Erik hur tagen han var och hur mycket det berört han...Jenny är starkare än vad han är...jag beundrar hennes styrka...och jag är så glad att ha henne i familjen igen.

I kväll ska jag och syster yster ut på Akropolis...med Peter, Kristina och Hasse...hoppas det blir kul...känner att jag måste ut och träffa människor, jag har suttit inne alldeles för länge....jag känner att jag är inne på fel spår igen när det gäller män...jag förminskar mig själv och vill göra allt för den som jag älskar...det är väl inget fel i det men man får inte glömma bort sig själv och förverkliga dom drömmar man har...kärleken måste vara villkorslös...jag får inte glömma det....