marithape carpe diem

Äntligen långledig...som jag har längtat efter det....efter ännu en lugn natt så sov jag typ 5 timmar...hade lite svårt att koppla av och somna, hade mobilen på väckning halv ett men som vanligt har jag stängt av den i sömnen och vaknade två...blev lite bråttom då jag skulle ner till mamma och lämna insulin och tvätta och då måste jag vara där före tre för hon ska ha sitt kaffe då...bara att lyda :) 

En envis jäkla huvudvärk har förföljt mig sen förra veckan...somnar med huvudvärk och vaknar med huvudvärk...sen kommer det och går...kanske all stress som gör det...den inre stressen. 

I morgon ska jag åka till Ställdalen och träna...hoppas ingen är där för nu är jag ringrostig...kondition är en färskvara och det märker jag...styrkan kanske finns kvar om jag har tur...känns bra att ha motivationen igen att komma igång och försöka må så bra det går. Är bara lite ledsen över att allt har blivit så fel...kanske jag överreagerar men i bakhuvudet finns det han sa en gång när vi pratade om stalkern...då jag var orolig att jag upplevdes så och han sa att det skulle du märka...och nu får jag en sån känsla helt plötsligt...men samtidigt har jag bett han att säga som det är i så fall och det har han inte gjort...att allt ska vara så svårt hela tiden....jag saknar den som höll mig vaken halva nätterna...som peppade mig och gjorde så jag fick mer självkänsla...som var glad och gav mig positiv energi...jag saknar det så det gör ont....men jag backar nu...får fokusera på träning och att må bra...att ge kärlek till dom jag älskar...i den familj där även han ingår....dom jag älskar mest i hela världen...