marithape carpe diem

Fy fan vilka långa nätter det blir när vi tappat så många vt...fyra timmar i natt utan ett enda larm eller fast besök...inte förrän vid halv tre rullar det på igen med åtta fasta besök och sen när vi kommer in så är det bara en timme till det sista som tar lite tid då det är en bit att åka och det tar lite tid med vt så när vi kommer in igen så är det dax för rapport och dokumentation och så får vi äntligen åka hem. 

Idag är det 29 år sen han kom...den där efterlängtade ungen...precis ett år efter mardrömmen...den som gör att jag mår så fruktansvärt dåligt varje år den här tiden...ännu trettio år senare återkommer ångesten och depressionen...kommer aldrig över det...att någon jag älskade och litade på fick mig att bli så svag så jag inte orkade stå emot...men det gjorde mig stark nog att inte låta det hända igen...och så kom han min älskade unge...som jag älskat han från första stund...jag låg där ensam och kämpade fram han och sen dess har det varit han och jag....dom banden kan aldrig någon någonsin förstöra...han har gett mig många tårar, många bekymmer men så mycket kärlek och glädje också...är så stolt och tacksam över att han har blivit den fina person han är idag...aldrig har jag slutat kämpa för han för jag visste att med massor med kärlek och och att alltid finnas där för han så skulle allt bli bra till slut...och det har det blivit...alla tårar,allt jag kämpat för är värt varenda dag timme minut när jag ser vad han har blivit idag....såklart jag älskar alla mina barn lika mycket men den här ungen som alla dömde på förhand och som vi visat hur fel dom hade...han är jag så stolt och glad för. Är stolt och glad för alla mina fem ungar...alla har bra jobb och fina familjer...vad mer kan man önska sig....ensamstående mamma med fem ungar....såklart det skulle gå käpprätt åt helvete enligt skvallerkärringarna i byn....nu med facit i hand så ser jag flera av skvallerkärringarnas ungar trots att dom hade en närvarande pappa och levde i en kärnfamilj som det inte alls har gått så bra för...Karma...ja kanske det men jag känner ingen skadeglädje över det...önskar att det hade gått bra för alla...men lägger ingen energi på det nu...fortsätter bara att älska mina fina ungar...mina härliga barnbarn och så han den finaste och ger dom all kärlek.