marithape carpe diem

När jag kom hem idag från att ha varit till Lådan så kom det ut en man och frågade varför jag tagit kort på han....jag har fan inte tagit nåt kort vare sig på han eller nån annan och tror han mig inte så kan han få titta i min mobil....men just då kände jag bara obehag och skyndade mig in. Han såg riktigt äcklig och otäck ut....kanske jag har rätt i det jag känner att det inte är ok med dom fyra män som åker iväg i en bil varje dag och kommer hem sent på kvällen...men just nu känner jag bara rädsla...ska jag sitta här som i ett fängelse för att jag ska bo i ett hus med konstiga människor. Jag hoppar högt varje gång det går i porten och knuten i magen bara växer. Jävla skit...jag vill tillbaka till Frostviken, där är jag trygg och glad...här är jag bara ledsen och rädd...vill inte belasta nån med det jag känner och vad ska nån annan kunna göra åt situationen, det är bara jag som kan göra nånting åt det...men jag vet bara inte hur. Nu ska jag jobba måndag, tisdag, fredag, lördag och söndag så det känns bra, då slipper jag vara här så mycket men sen är jag ledig nio dagar och det känns inte alls ok...hur har det kunnat bli så här? Jag trodde att när C dog så skulle livet bli bättre men tydligen ska jag leva med rädsla....orkar fan inte mer......

Det hände ändå någonting positivt idag iaf när jag var på Lådan. En kvinna som jag känt länge men inte ser särskilt ofta kom fram till mig och sa: Jag kände inte igen dig först, jag tänkte att känner jag henne och så kom jag på att det var du. Det är ju bara halva dig eller du har ju försvunnit, såg du hur jag hajade till....ja jag såg hur hon stannade upp och tittade på mig, vände sig om och sen vände tillbaka och hejade....jag blev så glad för hennes ord för jag ser ju inte det hon såg...i mina ögon är jag jättefet...men jag försöker ta till mig av det andra säger även om det är svårt och ätstörningsdjävulen sitter på min axel och talar om för mig hur fet och äcklig jag är.

I morgon ska jag åka till min älskade mamma och handla åt henne, ta en fika och bara vara glad och lycklig att jag har min fina mamma kvar...tänka på att jag har så många här som jag älskar....mina underbara kärleksfulla ungar....mina små hjärtan som älskar sin mormor/farmor och så han....den finaste som jag älskar av hela mitt hjärta.