träning och kärleken till den finaste

Hade mobilen på väckning ett idag...åh så jäkla segt att vakna, men eftersom jag hade en känsla av att jag skulle kissa på mig annars så gick jag upp....yngsta dottern kom hem och hade fått ett ordentligt ryggskott...hon lånade tensapparaten, spikmattan och fick med sig lite starkare tabletter...stackars Lina allt får hon ärva av mig....ätstörningar, hsp, och så en sjujävla dålig rygg....
Tog mig i kragen och plockade undan en massa onödigt och dammsög, drog igång diskmaskinen och for upp till Ställdalen och gjorde ett styrke och konditionspass....en man satt utanför och kollade så att man hade betalat och att kortet var giltigt...en hel sida han visade mig, ca 60 personer hade inte betalat in avgiften...och det var mest från migverket och dom hade kommit på att nån betalar och sen släpper in dom andra....så jäkla sjukt att dom måste hålla på så överallt....jag blev inte så länge för det var för många från migverket som kom dit och det kändes inte bra.
Maten idag bestod av en lchf smörgås och två muggar kaffe....två babybelostar och några salami sticks....tyvärr kan jag inte få ner mer än så idag men hoppas på en bättre dag i morgon.
Känns helt konstigt med den finaste....känns som att jag gjort eller sagt nåt som är fel....det sitter som en stor klump i magen och jag försöker vara som vanligt, men emellanåt faller jag och tårarna bara rinner...det känns precis som med Calle....hur jag försöker att vara som han vill men jag inte klarar det...hur jag inte vet hur jag ska vara för att han ska förstå att det enda jag vill är att vara en fin vän...och jag har ju alltid sett han som den finaste...den jag litat mest på...den jag alltid vill ha som vän...men nu känns det som att han knuffar ner mig i det det svarta hålet...där jag varit så många gånger förut och tagit mig upp igen...det som jag aldrig trodde skulle hända med den finaste...vad är han rädd för...förstår av hela mitt hjärtaa att han är rädd för att bli lämnad...hur hans barndom påverkat han som vuxen...en pappa kan nog aldrig ge den kärlek ett barn behöver som en mamma kan...mitt hjärta gråter när jag ser hur rädd han är för kärlek....hur rädd han är för att bli lämnad och därför lämnar själv....den tuffa ytan som döljer en liten rädd pojke...jag ser det du inte vill att jag ska se...men jag vill bara ge dig all den kärlek du behöver...all den kärlek du inte förstod att den fanns på riktigt....Älskar dig den finaste nu och för alltid <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0