marithape carpe diem

Idag har jag varit hos mamma och tvättat fönster och bytt gardiner...hann även tvätta en tvätt och hänga...fy farao vad tråkigt det är att tvätta fönster...hon bad mig även att klippa ner och kasta dom få blommor hon har kvar...när jag gjorde det så kändes det som att jag förberedde nåt...att det var början till slutet...min mamma som jag vill ha kvar tills jag dör...ja jag vet att det inte är så det brukar vara men jag klarar mig inte utan min mamma....saknar min pappa oxå och hur vi brukade lösa världsproblemen i telefonen...saknar hans Hälleforsdialekt...men vi kommer att ses igen...jag kommer ihåg hur pappa berättade den gången han fick hjärtstillestånd hur han såg Roger stå där med öppna armar och säga: kom pappa kom..och hur pappa svarade :inte än....och så fick läkarna igång hjärtat igen...så jag vet att han och brorsan kommer att stå där och vänta när det är dags.

Inte så att jag skulle göra nåt i förtid....så dåligt kommer jag aldrig mer att må...då han hade tagit all livslust ifrån mig och jag till slut trodde att barnen oxå skulle ha det bättre utan mig... då när jag köpte DN för att hitta den bästa dödsannonsen,och den finaste versen....men jag fann den aldrig och hade turen att få den hjälp jag behövde i tid....skulle nog aldrig medvetet lämnat mina underbara ungar i förtid i alla fall....dom betyder mest för mig och ingen man kan mäta sig med den kärlek jag har för dom....

Det jag känner för den finaste är heller inte mätbart...och därför är den villkorslös....vad han än gör och vad som än sker så är min kärlek alltid lika stark....nu har jag drömt om han flera nätter i rad och det har varit både på gott och ont....kommer aldrig att älska nån som jag älskar han....