marithape carpe diem

Kommer till en ganska smärtsam insikt när jag tänker ett tag tillbaka...jag är medveten om mina ätstörningar och jag trodde att jag hade full koll...men när jag går tillbaka så är det som att jag lurar mig själv...vad åt jag igår...en fläskkotlett med beasås och inget mer till...sen tränade jag hårt och efter det en liten kvarg och en korv...idag en liten lchf smörgås och en mugg te...två koppar kaffe och sent i kväll en drickkvarg och en cola zero...när jag påpekade det för Lina så sa hon: jag är ju aldrig hungrig så jag tänker aldrig på att äta...typ så känner jag det oxå...skulle jag känna lite hunger nån gång så tar jag en snus eller en cola zero så går det över...jag är så jävla rädd att det går överstyr igen trots att jag är medveten... men när jag stod framför spegeln i kväll i bh och trosor så såg jag det fetaste man kan tänka sig....i ätstörningarnas värld är man alltid fet...jag vet det men hjärnan ser nåt annat.....och det värsta är att jag dragit med mig Lina i det här och jag kan bara hoppas att Charlie inte drabbas....