marithape carpe diem

Jag vet inte vad som är fel eller om jag "bara" är jävligt trött just nu.....hur kan man annars sova typ 16 timmar...eftersom jag sabbat alla mina tv kanaler så satt jag på en dvd och somnade såklart till den...släpade mig ut och borstade tänderna och fortsatte sen sova...allt för länge....nu får jag sitta här i kväll och vara klarvaken...jäkla skit....hur fan jag än vrider och vänder på allt så kan jag aldrig glömma....jävla skit att det ska vara så svårt att bara stänga av och glömma....försöker bita ihop så gott det går men så kommer dom där jävla tårarna precis när dom inte ska göra det....det är en av anledningarna till att jag inte går ut förrän jag vet att det inte är så mycket folk ute...att jag går till ica efter klockan åtta....

Kommer oxå en massa tankar bakåt...den tiden med C....han jag trodde jag skulle leva resten av mitt liv med, men det blev inte så...det var inte det ödet ville....olika tankar kommer varje dag...olika minnesbilder....idag kom det över mig den kvällen jag skulle åka från Ludvika med barnen och det hade varit en en fin dag då vi lekt med barnen och tagit en lång promenad och kärleken hade varit med oss hela dagen....då helt plötsligt bara vänder det och han tar tag i mig och säger: ring till åklagaren och säg att jag aldrig slagit dig...jag blev helt kall och kände att vad gör jag nu...jag varken kan eller vill ringa någon åklagare....det skulle kännas helt dumt dessutom var det ju sant...att det inte var jag utan att en annan som anmält det hela skulle ju få det att verka helt sjukt.....jag säger att jag ska göra det men vet ju att det är en lögn...en lögn för att komma därifrån utan att bli slagen....men vet samtidigt att det kommer senare....

Känns som jag aldrig får känna mig riktigt hel och lycklig någon gång...kanske det är mitt öde..det jag ska lära nåt av...men jag vet inte vad...min kärlek finns ändå för alltid för min älskade ungar, mina fina barnbarn, min mamma , mina underbara syskon och den finaste.....dom jag gör allt för....