Städmani och kärlek

Inatt ställde vi om klockorna och vi fick en extra timma att sova...vad händer då...trots att jag inte kom i säng förren efter två så vaknade jag kl åtta och var verkligen klarvaken....precis som inte dagarna är nog långa ändå.Låg och slöade och läste blandat med att gå upp och kolla på Skilda världar på dvd....men när dom där skittankarna kommer så kände jag att jag måste iväg...så efter en dusch åkte jag ner till mamma...vi fikade och pratade en stund, sen var det myror i hela mig och jag började städa ur hennes skåp i köket...fyra kassar med skit som bara stod där och tog plats...en jäkla massa torrvaror som datumet gått ut på....men inte bara det...en jäkla massa fula prydnadssaker, hur många värmeljushållare som helst....som hon ändå inte kan använda.....men nu är det torkat bort all damm och kaksmulor och det är fint i hennes skåp och en nöjd och glad mamma var det som länge hade velat få det gjort men inte ville säga att nån av oss skulle göra det. Vilken tur att hon har en dotter då som har myror i hela kroppen och inte kan sitta still nån längre stund....så jäkla skönt att få göra nåt och slippa alla dumma tankar....hade kanske varit bra att få den energin här hemmaoxå men då är jag själv och blir som handlingsförlamad......ett hem i förfall med kläder överallt och dvd skivor i hela vardagsrummet...men jag bäddar iaf sängen och startar diskmaskinen.....
Igår kväll kändes det som att jag inte ville mer....det kom det ena efter det andra och till slut kände jag att är jag så dålig så kanske det är bättre att alla får slippa mig...ibland är inte tankarna helt relevanta...jag tog fram alla tabletter jag har mot värk och sömntabletterna jag får använda ibland för att vända rätt dygnet...jag räknade dom och eftersom jag jobbar i vården och känner till de flesta mediciner så visste jag att det var tillräckligt många....jag hade dom bredvid mig när jag satt vid datorn och även vatten att ta dom med...jag hade bestämt mig...nu fick det vara nog...då får jag plötsligt en ingivelse att skriva en sista gång till den finaste....jag vet inte varför, kanske det var ett desperat rop på hjälp, men jag berättade för han han hur många tabletter jag hade...och svaret blev....det ger du fan i....kanske precis det jag behövde...inget larv om att jag inte skulle göra det...helt rakt och ärligt...det ger du fan i! Det var som att jag vaknade ur en dvala och samtidigt skrev äldste sonen till mig att han kommer hit på måndag och ställer dom mot väggen som orsakat all den här smärtan....när han avslutade vårt samtal med: Jag älskar dig mamma så rann tårarna igen...men den här gången av kärlek...min fina underbara son som alltid får vara den som medlar, den som älskar alla villkorslöst...precis som det ska vara.Tack för att ni finns ....mina underbara söner och du...den finaste som ger mig så många kloka råd och som jag älskar lika mycket som mina barn och barnbarn....vill aldrig mista nån av er.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0