saknad

Igår kom jag inte in på bloggen av någon anledning...men det var ju inte hela världen...konstigt att när en enda människa går bort så är det inte alls lika stressigt på jobbet...ändå har vi fortfarande långt att åka och palliativt...man förstår aldrig riktigt hur mycket tid en svårt sjuk människa tar och måste få ta och det är väl kanske därför man inte tänker på det.
Det är skönt att nätterna rullar på och att jag inte behöver sitta här och inte kunna sova...på dagen går det bra , men nätterna....usch alldeles för mycket tankar och saknad av mitt lilla lyckopiller....att jag helt plötsligt blev en så dålig mamma och mormor bara för att jag går min egen väg....den som klappar en otrogen på ryggen vill man inte i sitt liv...att jag har dubbelmoral som tar avstånd från otrohet för att jag tycker att det är det värsta sveket man kan göra mot någon annan...men det gäller mig...om andra har andra värderingar så sätter inte jag mig till doms över dom...jag kan tycka illa om det dom gör, men aldrig personen...och är personen dessutom mitt barn så kommer jag alltid att finnas där för den...sina känslor rår man inte över och ibland tar kärleken konstiga vägar som man inte alls är beredd på...ont gör det iaf och jag vet inte hur jag ska kunna leva med den smärtan....känns som alla sviker just nu och jag hela tiden ramlar ner i det där jäkla svart hålet...kommer jag någonsin upp igen....
Bara att ta på sig masken och låtsas som att allt är bra...allt är bara fint...så kan man lägga sig i fosterställning i soffan en stund och krama den finaste kudden och låta tårarna rinna....Så många jag saknar nu....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0