livslögn
Nu är det full rulle på nätterna...flera palliativa, långa resor och flera besök från ena änden av kommunen till den andra...25-28 mil per natt vilket innebär att vi tillbringar 3-4 timmar i bilen. Fördelen är att natten går fort men nackdelaen att man är så uppe i varv när man kommer hem så det är svårt att få till att sova.
Hade mobilen på väckning halv ett då vi hade apt idag..tur att det bara är var sjätte vecka för fy tusan vad trött jag var när jag skulle kliva upp...
Idag kändes det lite lättare i hjärtat då Erik varit och hämtat Lovisa och att det gick bra...tre dagar hos varje förälder är det sagt men det var osäkert i det sista...han var och köpte en ny säng till lillstumpan igår så nu har han ett jättefint och lugnt hem till henne. Han skickade en bild på henne på messenger och det var en liten tjej som stålade som en sol...så då kom tårarna för det...alltid ska det va nåt att gråta för, men sådana tårar är ju av glädje så det gör inget...jag är ju sån och kan inte göra om mig :
Det känns som jag lever i en livslögn just nu...inte helt men till en stor del...men vad ska jag göra...tiden får läka det och det kommer att bli bra så...måste få bort alla dumma tunga tankar...som jag kände i tisdag morgonen...att bara dra rakt in en långtradare och slippa den här smärtan...men det vore inte rättvist mot någon och jag kommer inte att göra det även om det kommer fler såna tankar...jag får ta bort alla tankar och försöka leva så gott det går...sätta på mig masken när jag är bland andra människor och ligga i fosterställning i soffan och låta tårarna strömma när jag är själv...det går över...jag vet det..men det kommer att ta tid...jag har ju mina fina pojkar och den allra finaste vän man kan ha...det räcker långt....
Kommentarer
Trackback
