marithape carpe diem

Meningen med att förlåta någon ska väl vara att man går vidare...att man släpper taget om det förflutna och går vidare i livet...att makten är bruten...att man ska må bättre...även om man inte vill ha en framtida relation med den personen. Det är ju oxå skillnad på att be om förlåtelse för att man själv sårat någon eller gjort någon illa eller att man förlåter den som man själv blivit sårad eller illa behandlad av...jag vill förlåta Calle av hela mitt hjärta....han var ju ändå en gång den jag älskade mest i världen och som gav mig tre underbara barn...att han sedan förvandlades ser jag som att han inte kunde rå för att han var sjuk och hur jag än försökte hjälpa så var det ingen som förstod....att det sedan satt stora spår i själen får jag leva med...att jag inte har förmågan att våga älska någon förutom mina barn och barnbarn...att jag inte klarar att någon tar i mig utan att jag blir helt stel...

allt det där kan jag verkligen leva med...men jag kan inte leva utan vänskap...och den speciella vänskap man har till vissa personer...den där vänskapen som är kärlek...samma kärlek som jag har till mina barn, barnbarn, mamma och syskon...men som lätt förväxlas...som kan missförstås....jag ångrar inte tiden med Calle för det var kärlek från början...kärlek och en passion jag aldrig tidigare upplevt...att det sedan blev så tragiskt kunde ju ingen förutspå...men jag förlåter och går vidare för jag lärde mig vad kärlek är och den kärlek jag känner för den finaste är oxå den sanna kärleken....den finaste vänskapskärleken...utan mina erfarenheter hade jag inte kunna känna dom heller....

Jag har varit ner till mamma idag och tack för att jag har den klokaste och mest fördomsfria mamman som finns...som förstår att hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker så kan kärleken ta slut och att det bästa för alla är att man går skilda vägar...att det är viktigt att man inte dömer någon eller lägger sina egna värderingar i andra människors liv...tack älskade mamma för att du finns och förstår...