det gör så ont

Ibland undrar jag vad jag har gjort för ont som aldrig kan få lugn och bara få vara lycklig....somnade i tid igår och vaknade i tid i morse och kände mig utvilad och med en varm känsla fortfarande i kroppen....så glad jag blev för det där kuddfodralet...det värmde att någon hade ens tänkt tanken på att göra mig glad...så fint....
Men snart kom det första meddelandet på chatten...det var från sonen ok det var bara en fråga och ett konstaterande och jag svarade helt neutralt...då kommer det meddelande på chatten från två håll...jäkla påhopp och falska anklagelser...varför inte fråga först hur det ligger till innan man går till angrepp...jag var kanske inte helt snäll i mitt svar men när jag blir falskt anklagad så får även jag nog...och tydligen får jag inte vara neutral och finnas för mina barn som jag alltid varit....
Jag kände att jag måste bort härifrån och lämnade telefonen hemma och drog ner till sjukgymnastiken och körde ett pass på en timme...då hade det kommit ytterligare ett meddelande som jag aldrig läste för jag såg ju början på det och jag vill inte se mer...
Jag gick ut och städade lite i bilen som verkligen behövdes och sen for jag till Hyttan och tvättade den...träffade en tidigare kollega som oxå skulle tvätta sin bil så det blev en trevlig pratstund under tiden bilarna blev rena och jag fick lite annat att tänka på. 
När jag kom hem fick jag ett sms från M och hon frågade om det var ok att ringa och såklart det var det, hon har värre saker att brottas med så jag förstod att hon behövde prata av sig. Mycket riktigt hon hade ringt usö för att få svar på röntgen men sköterskan ville inte säga mer än att det fanns ettsvar men hon ville inte säga nåt utan läkaren skulle ringa i morgon...känns inte bra men jag hoppas ändå för hennes skull att det inte är nåt allvarligt.
Tittade på tv en stund och under tiden hade det kommit ytterligare ett meddelande från en tredje person och när jag såg början på det så brydde jag mig inte om att läsa det heller...jag orkar fan inte ligga i fosterställning på soffan och gråta för att jag inte själv får bestämma vad jag ska göra....låt för guds skull dom två det berör klara av det själva...inget blir bättre av att andra lägger sig i och knäcker en annan person....det enda jag vill är att få vara mig själv och ta mina egna beslut utan att andra ska ha åsikter om det....den enda jag kan prata med nu är han...den finaste...men jag vill inte belasta han heller med allt skit...men jag skulle behöva en kram just nu och någon som säger att det kommer att bli bra...jag vill ju bara vara glad och lycklig......jag kramar min fina kudde och får tröst av den....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0