marithape carpe diem

När jag vaknade i morse hade jag en magkänsla av att det skulle vara snö när jag drog isär gardinerna...och ja min magkänsla brukar aldrig svika mig...visst var det så....försökte intala mig själv att det är ganska mysigt ändå ocgh att det blir ljusare osv osv....jävla lögner det oxå...för att försöka lura mig själv...inte fan tycker jag det är mysigt med snö...pulsa i snö och halka runt på oplogade vägar i natten....men eftersom jag är bra på det där med att låtsas och försöka lura mig själv så trodde jag väl att det skulle lyckas idag oxå....

Börjar min jobbperiod i morgon igen...två veckor med sju nätter...låter inte så mycket men det är 70 timmar på två veckor....lika bra det för det här liknar då fan...att gå här och bara fundera...eller på sin höjd åka ner till mamma.

Hoppas det känns bättre i helgen när jag åker härifrån...för värre kan det nog inte bli iaf.

Jag måste komma till en punkt snart där det tar slut...på ett eller annat sätt..det närmar sig ju den tiden på året som jag brukar må dåligt, den tiden då jag tvingades att göra nåt jag inte ville och blev så sjuk av...men det har blivit lättare med åren då jag vet att det går över...men det som gör mig orolig just nu att jag känner precis den känslan nu....den där känslan av att någon jag älskar gör så att jag mår dåligt....

Helgen kommer att bli fin....den ser jag fram emot. Det enda som oroar mig att den här jäkla snön inte försvinner och att det blir halt på vägarna och jag har en ganska lång väg att åka....men det löser sig, jag får ta det lugnt och komma ihåg att jag åker till kärleken.....