ångest nu igen

Tänk om man ändå kunde gå i ide och sova bort den här jäkla vintern....allt känns ju mycket bättre och lättare på sommaren...kanske det känns extra jobbigt just nu för nu är vi snart där, den tiden på året för många år sen som mina vinterdepressioner började....när jag blev psykiskt torterad i flera veckor...tills jag inte orkade längre utan som en viljelös zombie gjorde precis som han sa....hur kan en annan människa få en till att göra nåt man absolut inte vill? det har jag frågat mig många gånger...och jag finner aldrig svaret...den vintern och den julen kommer jag knappt ihåg....drogad av starka mediciner efter att ha fallit så långt ner i det svarta mörka hålet man kan komma....glömmer aldrig pappas ord när han hämtade mig...den enda gången jag kände att pappa brydde sig hur jag mådde, hur han tog mig hem till sig och visade all den omtanke han aldrig visat förut....julen med mina fina barn och min bästa vän....jag är för alltid tacksam mot den vännen för att hon fanns där för mig och barnen, som förstod att jag inte orkade med en massa människor just då...jag brukar tänka att om han nu hade lämnat mig ifred där och då så kanske livet hade sett annorlunda ut. Jag önskar aldrig bort mina barn, dom som jag älskar mer än nåt annat, men då hade jag ju inte vetat om dom.Men han forsatte att ringa, ville träffas och bedyrade mig sin kärlek....i efterhand kan jag tänka att då skulle han aldrig ha gjort så jag hamnade där jag var....såklart kunde jag inte stå emot han....han som jag älskade trots allt som hänt, och trots att det låter konstigt så var det hans kärlek som fick mig att slänga alla mediciner och börja studera igen...att jag sen gick mot ett helvete kunde jag knappast ana just då...kärleken är blind...
Det är det här som kommer över mig varje år den här tiden....alla minnen av hur jag slets mellan himmel och helvete....och som gör att jag aldrig mer törs lita på någon man....jag kan känna mig trygg hos någon, och det gör jag....men jag märker hur jag gör allt för att försöka förneka allt jag känner....så trots att jag är den dummaste som finns så vet jag att jag kan känna riktig kärlek för någon....och det räcker med att veta det......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0