operation eller inte

Somnade sent igår och fick kliva upp tidigt idag för att åka till ortopeden i Linde....en verkligt saklig och bra läkare förklarade hur en operation skulle göra att jag får leva utan smärta....men det finns ju som alltid en baksida med allt, 80% är nöjda efter en operation men så kan saker tillstöta...man ger blodförtunnande för att förebygga proppar men ändå kan det bli så att man får en propp och i värsta fall får amputera benet....eftersom man går in i en led så kan det bli inflammationer och man får amputera även där....smärtan efter operationen är svår och sitter i ca 2 veckor...man kan aldrig mer stå på knä eller springa....man måste hela tiden tänka på vad man gör och efter operationen så får jag inte vara ensam hemma under de första dygnen...och vem fan ska vara med mig då :P jag blev så jäkla osäker och kunde inte bestämma nu hur jag ska göra, men han var underbar och sa att han är beredd att operera när jag vill, och vill jag göra det till hösten eller vänta ytterligare så är det upp till mig. Jäkla beslutångest har jag och eftersom jag skulle bli sjukskriven 3-6 månader så vet jag inte hur det skulle funka ekonomiskt eftersom jag jobbar 63,14 %...Jag har ju iaf sommaren på mig att tänka och under tiden träna benet så gott det går för att inte bli sämre iaf....men så det kan bli för att man som ung var aktiv i friidrott, terränglöpning och handboll...de flesta som håller på med idrott en längre tid drabbas av artros i knäna vet jag idag så det är bara att hacka i sig att det man trodde var bra inte alls är det när man blir äldre. Jag var ner till mamma på eftermiddagen och tvättade en maskin och sen gick vi ut en sväng...alltid när man kommer så ligger hon i sängen så jag undrar hur det skulle vara om inte jag och syrran var dit flera gånger i veckan. Det har iaf blivit mycket bättre med hemtjänsten sen jag skickade in ett klagomål till socialchefen...nu var det ju inte alla som inte gjorde det dom fått i uppdrag. Några gjorde till och med vardagen lite roligare och kunde lägga mer tid på mamma än andra som hade så bråttom hela tiden...eftersom jag jobbar i hemvården så vet jag hur mycket det betyder för brukaren att man ger lite mer av sin tid och ser människan bakom vårdbehovet.Ibland känns det som att jag bara finns där för andra att jag glömmer bort mig själv, det är flera som sagt det men det är så svårt att bryta det mönstret....Har jag som storasyster fått tagit hand om småsyskonen och sen tidigt fått egna barn och sen till slut fått tagit hand om en mamma som inte längre klarar sig själv så vet jag ju inget annat....men ibland faller även jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0