semester och APT

Lika jäkla svårt att somna i morse...och vaknar flera gånger innan jag somnar ordentligt...hade mobilen på väckning halv ett och snozade som vanligt...vaknade med ett ryck halv två och då blev det en jäkla fart...skulle ju vara på APt i Storå kl 15. Sista APT innan semestern,vi kör en larmgenomgång där vi åker och kollar var dom larm finns som vi är osäkra på så slipper vi ta en semesterdag för nästa APT...krångligt det där med att två timmar APT ska ta en hel semesterdag, men det är väl typiskt kommunal.
Just nu mår jag som ett lass skit...och vet egentligen inte varför...i natt så kände jag hur tårarna brände och ville komma och jag hade jämt göra att hålla det tillbaka så inte kollegan skulle se det...samma idag när jag åkte från Storå...det bara kom över mig och tårarna bara rann...vad är det som händer, precis så var det när jag var tillsammans med C och jag inte visste vad som skulle hända...ska det aldrig ta slut...jag känner mig precis som när vi var tillsammans och jag valde att hellre vara tillsammans med han och veta var han var och vad han gjorde än att göra slut på eländet och inte veta när han skulle dyka upp...men nåt sånt är det ju inte frågan om nu så jag förstår ingenting....kanske är det för att jag är rädd för dom känslor jag har för den finaste och vill bara trycka tillbaka dom....nu är jag i en sån där asocial period och vill inte träffa allt för många...Allt det där bottnar i en osäkerhetskänsla, den som han och hela det mansdominerande samhället skapade då han efter att ha misshandlat mig med järnröret och slagit sönder hela mitt hem fick tre månaders fängelse och kunde överklaga och få det till skyddstillsyn...en skyddstillsyn som betydde att han skulle övervakas och gå på samtalsterapi hos en psykolog...som han inledde ett förhållande med....hela jävla rättsystemet är helt åt helvete när det gäller våld i nära relationer...jag hade lika gärna varit en i statistiken som blivit ihjälslagen av den jag älskat....det tar aldrig slut och att jag läser om det hela tiden och förstår att jag bara hade tur som klarade mig gör att jag mår som jag gör just nu...att jag bor som jag gör och inte vill vara ute efter åtta på kvällen gör ju inte saken bättre, jag vill inte att den finaste ska behöva åka hit stup i ett för att jag inte törs gå in eller gå ner i tvättstugan....så då tvättar jag hos mamma ibland och håller mig inne på kvällarna...älskade finaste...jag älskar dig  mer än jag förmår att visa ...eller jag vill inte visa det, men du förstår ändå....kommer aldrig att finnas nån finare för mig oavsett vad som händer <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0