marithape carpe diem

Idag lämnade jag in bilen till Niklas igen och halvvägs hem så kom jag på att jag gav han hela nyckelknippan...och där satt oxå hemnyckeln! Det var ju bara att vända och gå tillbaka...Lina ringde och undrade om jag kunde ta Charlie till i morgon, och såklart jag gör det...mitt lilla lyckopiller, ungen som jag älskar, den vackraste som finns. 

När jag skulle hämta bilen åkte den finaste förbi...och hjärtat flög ner nånstans i magen tillsammans med alla fjärilar...jävla karl att få mig att känna så...men hjärtat styr man inte över...

Charlie och jag åkte til Ölsjön i Ramsberg och Lisa och John kom också dit...så himla fin badplats och lugnt o skönt. Till Djäkens och Laxtjärn kan man ju inte åka längre för alla svartingar som är där och super och härjar...i den miljön vill jag inte att barn ska vara och inte jag själv heller för den delen. Det var riktigt skönt i vattnet, lite kallt först men sen gick det bra.

Idag är det 7 år sen Roger hittades död....det känns som det var alldeles nyss och jag tror aldrig man kommer över saknaden...Charlie och jag åkte till minneslunden och tände ett ljus och Charlie ropade på Roger att han skulle komma ner från himlen, men det var nog alldeles för lång väg. När vi skulle åka hem så mötte vi först Anette som var på väg till Roger och sen Sanna, Rogers dotter med sin sambo och Barnen. Milo är så lik sin morfar, lika mörk, bruna ögon och öron som står ut, lilla Ellie är ljus och har blå ögon, söt som en liten docka.

Efter några pannkakor, tvättning och tandborstning var det dags för lilla skruttan att sova och hon tog fram två böcker, den ena har jag aldrig läst så den började vi med och då heter en av huvudfigurerna i den Roger...det kändes som att Charlie fick ett svar från Roger då, ett tecken på att han hörde henne ropa.

Nu sover hon och det bästa som finns är att krypa ner bredvid henne och somna till hennes andetag...