marithape carpe diem

Efter helgens utsvävningar så var jag astrött igår kväll och tog min fina kudde och kröp ner i sängen...somnade på en gång...men vaknade igen kl 3 och då var jag verkligen klarvaken.Jäkla skit att när jag somnar före 1 så är det fan omöjligt att sova hela natten. Jag var upp på toa ett antal gånger...drack en massa vatten...låg och läste...travade runt i lägenheten...men inte fan kunde jag somna om. Somnade igen nån gång efter 7 och vad händer då...naturligtvis sover jag alldeles för länge och så är det samma sak igen ikväll.

Fy tusan vad det har snöat i natt och inte är det nån som plogar här. Jag letade fram snöskyffeln och skottade en parkeringsplats till bilen...blöt och tung snö och min rygg tyckte inte alls om det...men när man ser dom där jävla lata parasiterna som sitter och glor i fönstret så känner man adrenalinet pumpa och man skottar i ren ilska...fy fan vad jag hatar lata människor...dom kunde ta den där snöskyffeln och skotta åtminstone en gång att gå i istället för att trampa ner snön och det blir snorhalt sen. Snön på trappan är redan nertrampad och full av is...det värsta jag vet är slöhet och dumhet och dom som bor här är tydligen begåvade med bådadera...allihop!

Usch nu närmar det sig...den där dagen jag fasat för så länge och som jag förträngt i det längsta....tre veckor känns som en evighet...kommer att sakna han så det gör ont...han är ju min trygghet....vem ska jag nu lita på...

men såklart jag vill att han ska ha en underbar semester för det är han värd...jag skulle vilja krama han och tala om hur mycket han betyder innan han åker...men det gör jag inte ....för jag bara förnekar allt....som vanligt...kärleken är underbar men alldeles för farlig...men en underbar känsla att känna så mycket kärlek för någon....