marithape carpe diem

Somnade med en varm känsla i kroppen igår...jag har varit rädd för att prata med han...en rädsla som jag inte vet riktigt varför den kom sådär helt plötsligt...kanske för att jag är så rädd att mista han och då reagerar jag såklart helt fel...det är ju då jag verkligen mister han. All jävla gammal skit förstör så mycket för mig hela tiden...att jag inte litar på någon...rädslan för nya misstag....självkänslan som inte finns....fast många tror att jag är den självsäkraste ...oj om dom bara visste att bakom den där masken finns bara rädsla för allt....gråt för allt och ingenting...vem orkar med sånt! Det enda jag vill är att vara lycklig och glad....

Var till Lindesberg och grattade Erik idag. Jenny och Lovi var också där...jag blev glad att se Jenny...att dom kan vara fina vänner och blir det sen nåt mer så är jag glad för det också. Lisa hade varit till han och lämnat ett födelsedagskort och trisslotter i brevlådan....då blev jag så glad för hans skull så då kom dom där satans tårarna igen...precis som dom gör nu när jag skriver om det....ibland undrar jag om det är nåt fel på mig som har så nära till tårar för allt...men så tänker jag att äldsta dottern är likadan så då är det väl bara att gilla läget :) Hon hade också skickat ett sms till Erik idag så det är bara den där yngsta som envist tjurar...är det den Englundska envisheten eller är det Hansens tjurighet....kanske en blandning av båda.....

jag måste ta tag i träningen också...dom där kärlekshandtagen har kommit tillbaka och jag mår dåligt av det också...men den enda som kan göra nåt åt det är jag själv....varför sätter sig allt på magen och brösten? Från i morgon så sätter jag ribban en snäpp högre igen :)