marithape carpe diem

Somnade på soffan igår...vaknade ett par gånger men orkade inte ta mig till sängen. Klockan var 4 när jag släpade mig ut på toa och borstade tänderna och gick till sängen....var helt slut...pratade med äldste sonen i telefon till sent och det var så jäkla jobbigt när han pratade om mitt lilla lyckopiller...kände hur tårarna rann i ansiktet men jag försökte att låta som vanligt....jävla skittårar som kommer hela tiden...jag vill inte ens gå ut på byn på dan för jag är rädd att nån frågar hur jag mår och då är jag inte säker på hur jag kan hantera tårarna....Jag sa till han att jag inte ville vara här nästa jul och att jag tänkte fara långt bort...men det tyckte inte han...jo han ville att vi skulle fara men då skulle det vara till Frostviken....inte riktigt så jag hade tänkt men jag gör som jag blir tillsagd...som alltid.

Sitter fortfarande i ett kaos...ja lite bättre har det kanske blivit, men orken räcker inte till. Jag har iaf lagt in sill...får inte Erik mammas inlagda sill så blir han sur...Jag hatade julen som barn för då visste man aldrig hur pappa skulle vara...sen blev det några år med fina jular...efter att mamma och pappa skilt sig så var det några jobbiga år då man inte visste hur man skulle göra för att inte såra nån av dom....sen fick pappa ny familj och då var det lättare.

Efter att dom tre yngsta fötts så valde jag att vara hemma...om nån ville fira jul med oss så var dom välkomna men jag släpade inte ut tre små barn nånstans....fina jular har vi haft iaf...lugnt och skönt och ingen alkohol...nu när jag är ensam och inte hinner med nånting så undrar jag hur i hela friden jag hann med tre små barn, två tonåringar och jobb....ändå kände jag aldrig att jag var stressad...men såklart jag höll på till 2-3 på natten...kanske man blir mer bekväm när man bara har sig själv att tänka på.

Tobbe berättade en sak i natt som var som ett knytnävsslag i magen...tydligen har Lina skrivit nånstans att jag vägrade deras pappa att träffa dom....vilket inte är sant...han fick träffa barnen men med en tredje person eftersom han var missbrukare...och han lyckades sabba det hela tiden...Lina har själv berättat hur hon kände den gången han kom oanmäld och hon satt utanför i gungan...han frågade efter Erik och när han inte var hemma så ignorerade han Lina...samma sak när Erik vägrade att följa med R till deras pappa...då ville han inte träffa dom nåt mer..flickorna har aldrig varit intressant för han...den enda han ville träffa var Erik...Lina begärde han blodprov på trots att han visste att jag aldrig varit i närheten av att kunna träffa nån annan....så synd att hon gör sig en falsk bild av hanför hon är ju den som omöjligt kan minnas allt skit...det gör däremot Erik som var den som var mest utsatt...men jag ska inte förstöra hennes bild av sin pappa...bättre en fantasibild än ingen alls kanske.....önskar bara att jag kunde släppa taget och lita på nån man igen...men det är svårt och jag faller hela tiden tillbaka....kanske jag aldrig vågar släppa in kärleken på riktigt i mitt liv....inte mer än på avstånd och där det känns ofarligt....