marithape carpe diem

Sista natten i Frostviken jobbade jag med Felicia, en ung tjej på 20 år och det sista hon gjorde innan vi skulle gå till rapporten var att skrämma mig....trött efter tre nätter jobb och i andra tankar gick jag i korridoren och bakom ett hörn hoppade hon fram och jag tror jag lättade en halvmeter från golvet och hjärtat flög långt upp i halsen....härligt med lite bus på jobbet och jag ska komma ihåg det till nästa sommar om Felicia är kvar då :) Inte var det lätt att somna när jag visste att jag skulle åka hem om några timmar,men till slut somnade jag men det blev bara tre timmar med sömn eftersom jag ville komma iväg så han den finaste inte skulle behöva vara vaken så sent och följa mig in.....resan gick bra men det gick åt några stora muggar kaffe och då blev det per automatik några kisspauser oxå...så länge det var ljust gick det väl an men när mörkret föll fick jag hålla mig till jag hittade en rastplats med toaletter och det var inte förrän jag nästan var i Ludvika. I Grängesberg skickade jag ett meddelande till han och då kände jag hur det knöt sig i magen....hur skulle det kännas att möta han efter fyra veckor....när jag svängde upp på gården och såg han komma så skakade benen så jag visste inte hur jag skulle ta mig ur bilen....men när jag klev ur bilen och såg han så blev jag helt lugn....så underbar, så fin när han har håret bakåt i en tofs...den kramen var den underbaraste....

Jag trodde nog att jag skulle somna ganska snart efter att jag kommit i säng...men inte då...låg där och snodde runt och sprang upp och ner på toa fast jag inte behövde, kli i hela kroppen och i benen...somnade vid femtiden av ren utmattning....och sov naturligtvis halva dagen sen...Erik Jenny och Lovi kom och lilla fikadrottningen skulle ju ha fika och såklart hon fick det....sen gick vi ner och tittade hur långt dom kommit i Linas lägenhet och det var inte ett dugg mer gjort än när jag for....så det lär dröja ett tag till inan jag får mitt liv tillbaka.....efter det gick vi till Zaras och åt pizza, ja alla utom jag som kände att jag måste återgå till ett sundare liv och tog en sallad istället, sen var det dags för mig att dra till jobbet....fick en stor kram av kollegan som sa: åh vad jag är glad att det är dig jag ska jobba med så glad man blir då....och det sista hon sa innan vi for hem på morgonen var: jag är så glad att det var du som jobbade i natt....men jag må ju säga detsamma om henne...tur att det var hon då det första vi fick göra var att ta hand om den döde mannen och göra han fin, det gör man inte så bra med vem som helst...och som man kan skämta med mitt i all bedrövelse och det finns ingen jag skrattar så mycket med på nätterna som Eva...lika sjuk humor båda två och ingen tar livet så allvarligt men när det gäller då är vi proffesionella och vet precis vad den andra gör.