marithape carpe diem

Nu var det längesen jag skrev ner mina tankar och funderingar....likaså livshändelser, men nu är det dags att skriva av sig lite igen. Det jag kommer att skriva om nu är sånt som har lagrats i många år och fått mig att må dåligt långt senare ett poststresssymtom. Man kan inte bara lagra utan att släppa på trycket emellanåt det har jag förstått nu...och som jag ser det bättre sent än aldrig.Jag levde ju flera år i ett destruktivt förhållande med missbruk och misshandel inblandat...något som jag förträngt i så många år...hur jag i många år fick se mig över axeln varje gång jag gick ut....telefonsvararen med 30-40 meddelanden och hot....besöksförbud som ignorerades och som kändes som ett hån....varför ens utfärda besöksförbud när det ändå inte efterlevs eller att någon bryr sig om att det efterlevs....hur ska man bli hel igen, komma ut ur den bubbla som man omgett sig med som skydd i alla år....det är det jag ska försöka förklara i den här bloggen nu....Men först ska jag förklara varför man hamnar i den situationen överhuvudtaget. När man träffar nån som sätter en på en pedistal, som behandlar en som en prinsessa och säger att man är allt för den och ringer hela tiden och undrar vad man gör och man tolkar det som att den bryr sig....spring för livet...för det är fel signaler...den vill bara ha kontroll och om man inte förstår det så är det första steget mot ett liv i den personens händer...man tappar bort sig själv.Sakta men säkert har man förlorat kontakten med familj, vänner med alla....den enda man har är den person som tror att man älskar och det är precis så han vill ha det. När det sen kommer ett barn med i bilden så är det försent att förstå...man har nu inte bara sig själv och tidigare barn att tänka på nu sitter man fast i ett livslångt band och måste göra det bästa av det....men hur gör man det? I efterhand kan man se det som i en film....man står utanför och tittar på men kan inte förstå hur man hamnat i det....hot om att ta barnet...hot som verkställs och man måste gå tillbaka för att rädda barnet....det blir fler barn och ännu svårare att ta sig ur....misshandeln eskalerar och till slut finns det en person som kommer som en ängel...en polis som ser och blir min hjälte...han ger mig kraft och mod att påbörja min resa mot ett helande och står vid min sida i flera år....i morgon ska jag berätta några situationer som skulle ha fått mig att reagera långt tidigare....