marithape carpe diem

Det börjar dra ihop sig mot hemfärd...delade känslor måste jag säga. En del av mig vill stanna här och en del vill he  m. Ja hem till mina barn o barnbarn som jag längtar efter, själva byn kan jag vara utan, den är inte varken bättre eller sämre än nån annan. Finner sån ro här, det är så lugnt och skönt...inte den där trafiken dygnet runt, inga som är ute och gapar hela nätterna eller missbrukare som skränar.....men det är väl ändå dags att bege sig, har ju ett jobb som jag trivs med och som det ska bl kul att komma tillbaka till.
Surströmming har jag provat i år för första gången om man bortser från den där lilla tuggan jag provade i 10 årsåldern:) Kan väl säga så här...det smakar som det luktar...men med mycket bröd, lök, potatis,tomat o gräddfil så gick den ner, det gick inte fort men ner kom den och nu har jag ätit en hel surströmming för första o sista gången:)Det värsta var att man inte blev av med varken lukt eller smak på ett helt dygn....spelade ingen roll vad man gjorde den fanns där ändå. Så alla ni som är surströmmingsälskare den fisken får ni ha för er själva, jag har ätit min sista surströmming:)